Sverige kan inte jämföras med något annat land.

”Danmark är inte längre riktigt vad vi vant oss vid, utan ett land på väg mot den post-nationalpopulistiska fasen. Vi bör noga följa utvecklingen. Om några decennier kan det hända att vi upptäcker att vi också befinner oss där”, skriver Susanna Birgersson i Kvartal på vår nationaldag.

Att Sverige skulle vara ett land på väg mot den post-nationalpopulistiska fasen om några decennier, är nog den absolut mest osannolika hypotesen som ställts upp i vårt land av någon under hela den hittillsvarande delen av 2000-talet.

Sverige har tagit emot fyra gånger fler migranter än samtliga våra grannländer tillsammans. Innan nästa ordinarie val till riksdagen kommer svåra ekonomiska underskott och diverse andra problem att göra sig gällande i så gott som alla Sveriges kommuner. Det kommer det att göra även om högkonjunkturen mot alla odds skulle fortsätta ända dit. Under mandatperioden 2022-2026 kommer garanterat en djup lågkonjunktur att breda ut sig, och det är inte uteslutet att det under samma tid inträffar en ny global finanskris.

Medan detta scenario råder under mandatperioden (2022-2026), kommer Sverige inte att ha några reserver att tala om, möjligheten att göra stora upplåningar i utlandet kommer vara starkt begränsad och trycket mot staten, kommunerna och landstingen kommer eskalera till en helt olidlig nivå.

När sedan nästa mandatperiod (2026-2030) påbörjas, inleds det sista stadiet i statens sönderfall med samhällskontraktets slutliga upplösning, tydliga tecken på att flertalet kommuner och landsting står inför att hamna på obestånd, samt att tidiga tecken på statsbankrutt börjar uppträda i prognoser, varefter andra stater börjar dra öronen åt sig. Glöm också EU i sammanhanget, för Sverige har vid det laget betydligt sämre förutsättningar än vad Grekland hade då unionen gick in med sin räddningsoperation där, om nu EU alls har resurser för sådan typ av verksamhet då. Efter en tids konvulsioner kan i princip vad som helst hända.

Någon gång under nästnästa mandatperiod (2026-2030) – då det i slutet av perioden har förflutit ett decennium från idag – skulle man med ett måleriskt språk kunna säga att Sverige kommer gå full Venezuela. Inte av samma anledning men med samma resultat. Skillnaden är att i Venezuela har staten en stark militärmakt och har även byggt upp regimtrogna miliser, samtidigt som folket är fattigt och vapenlöst. I Sverige saknas alla dessa faktorer, och just av den anledningen kan i princip vad som helst hända.

Den bild av tänkbara scenarion som kan målas upp för att skildra den tiden är inte bara dystopiska utan också obehagliga och farliga, som t.ex. inbördeskrig, revolution (exempelvis elitistiskt kommunistiskt maktövertagande), statskupp*, folkresning (typ Engelbrektsupproret), utländsk intervention eller fullt utvecklad anarki.

Hursomhelst är man om ett decennium så långt ifrån en post-nationalpopulistisk fas som något land kan komma. Antingen är man en ruin, ungefär som Albanien efter kommunismens fall, eller så har man uppstigit från askan och återtagit glansen från fornstora dagar.

[*När man talar om statskupp avses för det mesta en traditionell militärkupp där befintlig statsledning ersätts med en egen grupp. Något sådant kan inte ske i Sverige, då militärledningen vare sig vill eller kan utföra en sådan. Dels på grund av resurs- och personalbrist, men också till följd av indoktrinering och en mycket stark marinering i politisk korrekthet. Kanske Sverige skulle kunna åstadkomma en egen variant, aldrig tidigare skådad i den mänskliga civilisationens historia.]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s