Karl-Olov Arnstberg fångar i denna artikel en tydlig bild av PK-ismens medfödda patologiska defekt, vilken oundvikligt kommer leda till dess utplåning.
Så är EU-valet över och de politiker som verkar för en värld utan nationer sitter kvar vid maktens lägereldar. Fullt ut lika nattsvart som tidigare är det dock inte. Motståndet mot EU växer, det vill säga den folkliga resning som brukar rubriceras som populism, högerextremism och högernationalism – negativa begrepp i den offentliga debatten. Emellertid, att bevaka sina intressen som medborgare i ett land är inte extremism och heller inte höger till sin kärna, annat än i vänsterns språkbruk. Det är nationernas folk som i en långsam men obeveklig process förstår vad som händer – att de håller på att förlora den demokratiskt styrda nationalstaten – och någon annan form av demokrati finns det inte.
Med andra ord, den europeiska motståndsrörelsen använder sig av demokratins möjlighet till självförsvar. Det vi ser är en folklig resning mot en europeisk maktelit som inte är solidarisk med sina egna uppdragsgivare: Europas nationer och…
View original post 1 554 fler ord
