Femtiotalet

Ja, A. L. har rätt, och det femte årtiondet är tillsammans med det första 1900-talets två bra decennier i Sverige. De övriga har i varierande grad varit dåliga. Ett dystert facit för ett sekel. På 1950-talet var landets befolkning fortfarande homogen, samhällsekonomin god, skatterna rimliga, krigsmakten stark, arbetsmarknaden trygg, exporten blomstrande, svensk utbildning en gedigen kunskapsskola i alla led, sjukvården välrenommerad, ordning och säkerhet ypperlig, sparandet högt och konstant, självförsörjningsgraden hög (85 %), statsskulden låg, folkhälsan omvittnat sund och dessutom kom det svängig musik och stora vackra bilar till Sverige från USA.

DET GODA SAMHÄLLET

Anders Leion

När femte årtiondet av förra århundradet inleddes var jag 11 år. 1952 skulle det vara olympiad i Helsingfors. Pappa hade lovat att vi två skulle åka dit tillsammans. När han ringde till skolans rektor för att utverka lov för mig stötte han på motstånd. Jag stod bredvid honom och hörde samtalet. Jag blev förstås besviken, men inte bara för avslaget. Jag blev också besviken över att pappa vek sig så snabbt, att han inte stod på sig. Men det var så betecknande för den tiden. En arbetare som annars var väl så stursk uppfattade en rektor som en herre som man måste böja sig för.

View original post 492 fler ord

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s