Har vinden vänt?

Ja, igår fick man valuta för sina skattepengar (anslagen till SVT) under hela efter-middagen, i form av sändningen från Liberalernas extra partistämma.

För någon som jag, som inte har intresserat mig för detta parti sedan år 1967, var det en sällsam upplevelse. Valet av partiledare var för en gångs skull av verkligt intresse även för någon helt utanför partiet. Med valet av Nyamko Sabuni har man nu fått en partiledare som är så långt ifrån en svensk politisk broiler man kan komma. Hon har kunskap, kompetens och erfarenhet från helt andra sfärer än riksdagshuset och regeringskansliet och andra liknande grytor, och även om hon inte är nobelpristagare i ekonomi (som sin företrädare Bertil Ohlin, 1977), har hon stora försteg framför många av sina, såväl kollegor som politiska konkurrenter, inom många ämnen, samhällssektorer och politiska områden, för akademiska meriter och näringslivserfarenhet flödar det ju inte direkt av i svensk politik. Detta kommer att bli viktigt både för hennes parti och för svensk politik i allmänhet, men i särskilt hög grad för den samlade svenska oppositionen i form av såväl de borgerliga partierna som Sverigedemokraterna.

Det är ju alldeles för tidigt att spekulera i hur oppositionen kan förmeras, gagnas och utvecklas genom valet av Sabuni, men tveklöst är att det innebär en kraftig kurskorrigering för Liberalerna. Först måste dock strategi och taktik utformas och formuleras, därefter måste ledaren välja sina två viktigaste vapendragare – vilket redan gjordes i anslutning till stämman – men också resten av sin närmaste stab och övriga team. Därefter kan vi börja skönja utseendet på den nya fågel Fenix.

Om ni undra varför jag upplevde valet som sällsamt, var det för att hon lyckades med konststycket att ta sig ända fram till mål, och detta trots ett kompakt och aktivt motstånd från ”den djupa staten” inom partiet. Denna har utgjorts av den fisförnäma, besserwisserpräglade, självgoda och självutnämnda stockholmselit, som har toppridit partiet i 52 år. Denna hegemoni har nu definitivt brutits av en kvinna från Burundi i Östafrika. Om ni inte tycker det är sällsamt, vet jag inte vad som skulle vara det.

Efter stämman utsågs Johan Pehrson till gruppledare för riksdagsgruppen. Han är mycket erfaren, har innehaft ämbetet tidigare, har även varit partisekreterare, är stor som ett hus och verkar inte vara rädd för F-n själv. Juno Blom blev utsedd till partisekreterare. Hon är en svuren fiende till hedersvåld och hedersförtryck och hon brinner för att bekämpa det, vilket är en stor fördel då Sverige härjas svårt av dessa vidriga farsoter. Hon verkar också ha skinn på näsan som en indisk pansarnoshörning, vilket är en stor tillgång med tanke på vad för sorts arbete som förestår.

Det går knappast att tänka sig en lämpligare ledningsgruppstrojka för arbetet med att aktivera och revitalisera ett försoffat parti ur en femtioårig självbelåten och bekväm dvala. Även om man inte röstar på partiet eller har intresse för dess inre liv finns det all anledning att önska detta parti och dess nya ledning lycka till. Lyckas man med sitt arbete kan detta nämligen leda till en revitalisering för hela den borgerliga oppositionen (Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna), och en fungerande samverkan med det tredje ”blocket” Sverigedemokraterna.

Det skulle ge oss hopp om ett frihetligt, pluralistiskt och västerländskt Sverige.

preview

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s