Är ensamheten religionens ursprung?

 

Det är inte svårt att hålla med Eddie om att det förefaller högst sannolikt att människans känsla av ensamhet har följt oss allt sedan vårt medvetandes gryning. Hur den känslan uppstod kunde nog bara de allra första medvetna människorna uppleva och förstå, om man överhuvud taget kunde förklara det. Alla de 400 till 500 generationerna efter dem har nog bara ärvt och övertagit känslan ända fram till våra dagar. Även ensamlevande djur kan nog uppleva en känsla av ensamhet, men då av en annan mer fysisk art vid t.ex. brunst. Den känsla vi här talar om är av en helt annan, om än inte metafysisk, art. Denna kan av vilken icke-ateistisk person som helst formuleras med hjälp av det engelska uttrycket; ”I’m alone but I’m not lonely”. Det finns historiska troende personer som på olika språk uttryckt motsatsen till en nedärvd ensamhetskänsla just med orden; ”Jag är aldrig ensam”.

Referensen till 2001: a space odyssey är kanske litet olycklig med tanke på dess referens till ”en stor svart sten”, som leder tankarna till islam, vilken i sin tur är allt annat än allmängiltig.

Det skulle varit betydligt bättre med en referens hänsyftande till någon sten från templet vid stenålderskulturens Göbekli Tepe, men tyvärr var dess existens inte klarlagd vid tillkomsten av Clarkes/Kubricks manus.

Göbeklitepe – Världens hittills äldsta tempel:

https://humanismkunskap.org/2014/08/23/gobeklitepe-varldens-hitills-aldsta-tempel/

För runt 12 000 år sedan var människans tänkande inte färgat av någon av de långt senare tillkomna världsreligionerna och deras förkärlek för hårklyverier, spetsfundigheter och dogmer, men det betyder inte att man kan utesluta att ensamhetskänslan hos dåtidens människor slutligen gav upphov till religionen.

Ensamhetens problematik har varit, är och kommer fortsatt att vara ett av den mänskliga existensens och alla kulturers största bekymmer, men också källan till nya utmaningar och framsteg för mänskligheten.

Ensamheten är starkt och evigt knuten till bundenheten, alltså frihetens motsats. Kanske fångade jag något av en paradoxalitet i min lilla prosadikt år 1978.

ENFRISAMHET
– en insiktsdikt –

Ensam är fri,
men om den frie är ensam –
är ensamheten inte frihet,
utan friheten är ensamhet.
Det är den frihetens ensamhet –
i ensamhetens frihet,
som är priset den ensamme betalar
för sin frihet.

 

Michael Whelan - Trantorian Dream

Michael Whelan: Trantorian Dream

DET GODA SAMHÄLLET

Mohamed Omar

NASA ska skicka iväg en rymdsond till Jupiters måne Europa – förmodligen år 2025. Månen upptäcktes av den italienske astronomen Galileo Galilei (1564–1642) på 1600-talet. Den är täckt av kilometerdjup is och man tror att det under istäcket skulle kunna finnas ett flytande hav – ett hav som kan innehålla liv.

Femtio år efter månlandningen fortsätter människan att utforska rymden. Det finns en tanke inom sufismen att Gud att var ensam och längtade efter att bli känd, därför skapade han människan.

Visa originalinlägg 916 fler ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s