Svenska Kyrkan måste återvända till sina rötter.

Språkbruket i dagens kyrka återspeglar det sekulärt aktivistiska och politiserade toppskiktet i Svenska Kyrkan idag. Att folk blir arga eller ledsna och utträder ur kyrkan är bara ett ytterligare bakslag som inte ändrar på det som är fel i dagens kyrkoledning. Istället bör man tänka på att stå upp för sin kyrka, engagera sig och bidra till att nya människor röstas in i Kyrkomötet och Kyrkostyrelsen. Endast därigenom kan man återgå till ordningen. För mig, som inträdde genom dop i slutet av 1940-talet och konfirmerades i början av 1960-talet, har kyrkan upplevts som god och välfungerande fram till mitten av 1970-talet. Därefter har den deklinerat och efter åtskillnaden med staten år 2000 har det accelererat avsevärt. Från 1593 (Uppsala möte) och fram till 1975 (den nya konstitutionen) var kyrkans utveckling gynnsam, men efter 1975 ogynnsam och särskilt efter självständigheten 2000 beklagansvärd. Vi får verkligen hoppas att folkligt missnöje med kyrkans utveckling kan föra kyrkan i en bättre riktning.

Non Nobis Domine 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s