En utmärkt presentation av Aron Flams heroiska mästerverk. Vi måste alla verka för att sprida den, för innehållet måste upp på bordet en gång för alla och så många svenskar som möjligt måste få ta del av den. Alla vill inte läsa tegelstenar, men kanske någon en dag gör film av boken för det förtjänar den. Avslutningsvis ett litet påpekande J-O S; Sveriges statschef år 1974 hette då som nu Carl XVI Gustaf, men han visste säkerligen inte om vad som skulle ske i Alger det året.
Jan-Olof Sandgren
Det finns onekligen spår av bitterhet i Aron Flams mastodontverk ”Det här är en svensk tiger”, somhandlar om Sverigesförehavanden under andra världskriget (och efter). Menboken ger också en psykologisk vinkelpådet fenomen som under många årlagt en förlamande filt överhela den politiska debatten, nämligen”antinazismen”.
För det första är”antinazismen” inte riktad mot nazismen. Den lilla krets nazister som framhärdar i atthylla Hitler och Tredje riket är för obetydlig för att göra något avtryck. Blåslampan riktas istället mot den opposition som håller på att ta över Sverige och som i realiteten inte har ett dugg med nazism att göra. Skälet till att SD, AFS, MED (och även delar av M och KD)målas i bruna färger är att det sätter skräck i folk. Skräckslagna människor
Visa originalinlägg 1 014 fler ord