Västerlandet måste åter göras till en framgångssaga

Ja, hippierörelsen, det revolutionära 1968 och rörelsen mot Vietnamkriget var alla fenomen som avlöste de 25 gyllene åren efter andra världskriget, men de var inte orsaken till alla de fasor – degenereringen, den kulturella skymningen, den defekta världsekonomin, samhällsförfallet, kriminaliteten, drogmissbruket och sedermera även miljöförstöringen, genusflummet, upplösning av akademin, massmigrationen, postmodernismen och den politiska korrektheten – som följde och som pågår än.

Det som hade börjat och pågått ett tag, när hippierna gjorde sin entré, 68:orna i tryffel- och rödvinsvänstern trädde fram och yrkesdemonstranterna i den anarko-kommunistiska Vietnamrörelsen började gapa och skrika, var den gradvisa och smygande accelerationen av kravlöshet, förnekelse av traditionens betydelse, ohederlighet, moralupplösning, övergivande av normer, missriktad tolerans, nihilism, urholkad pliktkänsla, egoism, vekhet, bekvämlighet, bristande disciplin, oärlighet, svaghet, obeslutsamhet och bristande mod. Allt detta i kombination med en utveckling där stater och kollektivistiska lösningar bredde ut sig på civilsamhällets, kyrkans, familjens och den traditionella utbildningens bekostnad.

Denna undermåliga utveckling av den västerländska kultursfärens samhällsanda ledde till att det inte längre frambringades stora personligheter av hög kvalitet och kompetens inom politiken – t.ex. Roosevelt, Churchill, De Gaulle – i den militära världen – t.ex. George Marshall, Douglas MacArthur, George Patton – och detsamma gällde också inom konst och vetenskap (undantaget naturvetenskap). Även näringslivet fick en negativ utveckling, bl.a. till följd av övergången från fysiska personer som ägare till juridiska personer. Gradvis dog befattningshavare med plikttroget ideellt sinnelag, hög kompetens, rent samvete och stor auktoritet ut, utan att ersättas av nya sådana. Idag styrs alla samhällssektorer av personer med medioker medelmåttig personlighet, bristande kompetens, dåligt civilkurage, sårbar privatmoral, materialistisk livsåskådning, osjälvständig karaktär och andra liknande egenskaper, som är en förutsättning för att bli en hängiven och lydig politiskt korrekt befattningshavare och mönstermedborgare i en totalitär stat.

Dagens ihåliga och sårbara skräpsamhälle har inget att yvas över och ju fortare det skrotas ju bättre, innan det faller ihop av sig självt. Låt oss återgå till ett gott, konservativt och gediget samhälle byggt på vetenskap och beprövad erfarenhet.

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

Historien har uppvisat många storslagna perioder. En särskilt storslagen period har många av oss själva fått uppleva, en epok som i stort sett var befriad från krig och elände, som utfärdade trovärdiga löften om höjd levnadsstandard för alla sina medlemmar och som därtill åtnjöt medlemmarnas – och även många andra folks – entusiastiska stöd. Jag undrar om något historiskt tidevarv kan mäta sig med det som utvecklades med USA som epicentrum under den tjugofemårsperiod som inleddes med andra världskrigets slut.

Man kan med rätta hävda att detta kvartssekel var en triumfperiod inte bara i USA utan även i de andra länderna i den västliga sfären av utvecklade demokratiska marknadsekonomier, exempelvis Sverige. Men det var ändå USA som i kraft av sin styrka och till sin synes aldrig fallerande energi och innovativitet inte bara la ut rälsen för utvecklingen utan dessutom själv utgjorde vägvisaren för hur det nya, moderna…

Visa originalinlägg 600 fler ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s