Ingen finansiering av politisk propagandateater (Fake Theater).

Vår svenska teater hör inte hemma under det normativa forngrekiska begreppet teater, utan under begreppet samtida politisk propaganda. Att vara intressant, tankeväckande, sedelärande, bildande, informativ och samtidigt underhållande, har klassisk teater visat sig kunna under årtusenden. Problemet idag är att genrens folk inte vill se sig själva som underhållare, utan snarare som scenens talare, profeter, opinionsbildare, uttolkare, missionärer och samhällets ”samvete”. Denna ambition ger ett mästrande, mässande, tråkigt, träigt, trist och enahanda resultat samt blir en enformig envägskommunikation från scen till auditorium. Värst är dock att det inte är underhållning, avkoppling eller ens upplevelseinriktad förströelse som det går att interagera med som publik. Det är helt enkelt en vanlig föreläsning förklädd till konstnärlig utövning av något slag.

Den här typen av pseudokonst kommer aldrig bära sig ekonomiskt med någon varaktighet om skådespelarna inte ser sig som underhållare och förmedlare av tidlös konst, och framför allt lämnar över pekpinnar och dylikt till pedagogerna. Det är bara den riktiga konsten som överlever av egen kraft. Det är därför som staten aldrig får bekosta sådan utövning med en enda skattekrona. Däremot får staten gärna skattebefria sådan verksamhet helt.

Teaterpotentialen dränks i manshat

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s