Vad gör vi om en Sd/M/Kd-regering inte kan lösa Sveriges enorma problem?

Det är klart att det är summan av alla aspekter som avgör om storskaliga extremt riskfyllda sociala experiment ska ha någon möjlighet att lyckas. Däri har Richard Sörman rätt. Prognosen för massinvandringen till Sverige har aldrig varit annat än dålig, för att inte säga omöjlig. Cirka tre procent av alla de två miljoner kända personer som kommit in i landet sedan 1980 har varit flyktingar enligt definitionen i FN:s flyktingkonvention. Av de troligen runt åttahundranittiotusen okända personer som olagligen befinner sig i Sverige vet vi inte så mycket, men vi kan antaga att de inte skulle varit illegala invandrare om de hade uppfyllt kraven i FN:s flyktingkonvention. De tre procenten hade vårt land kunnat ta emot, integrera och problemfritt klara av att sörja för. Då hade vi sluppit både dagens högljudda, polariserade och resultatlösa debatt i frågan, och att nu försöka reda upp alla de enorma och akuta problem staten, samhället och nationen brottas med.

Prognosen för att lösa den oproportionerliga massinvandringens sociala, ekonomiska, logistiska, politiska, religiösa och etniska konsekvenser är mer än synnerligen dyster. Vår massmigration är större per capita än motsvarande i USA på 1900-talet. I förlängningen kan den leda till en statsbankrutt för Sverige. Svårigheten för EU att hjälpa oss ur den rävsaxen är minst sagt mer än betydande, och under alla förhållanden betydligt mycket värre än fallet med EU-medlemmen Grekland. Slarvet, underlåtenheten, naiviteten, slöseriet, ineffektiviteten, ansvarslösheten och lättsinnigheten från 7-klöverpartiernas sida under hela 2000-talet har gett konsekvenser för vårt land och vårt folk som är närmast obotliga. Det är inte helt uteslutet att en Sd/M/Kd-regering, även med en 60-procentig majoritet i Riksdagen, misslyckas med projektet Rädda Sverige och vad göt vid då Richard Sörman?

DET GODA SAMHÄLLET

Richard Sörman

I den debatt som nu pågår kring brott och straff, ansvar och konsekvens hänvisar många till individens fria vilja. ”Man kan inte skylla på strukturer och normer” sägs det. ”Alla människor får ta ansvar för sina egna handlingar.” Problemet med den här argumentationen – som syftar till att parera alla ursäktande hänvisningar till socio-ekonomiska faktorer – är idag att den riskerar få oss att underskatta betydelsen av bakgrund och kultur. Föreställningen att alla samhällsproblem ska adresseras på individnivå framstår som närmast extremliberal och kommer garanterat leda till en mängd svårigheter.

Är en 18-årig ung man ensam ansvarig för ett brott han själv har begått? I formell mening: ja! Vi kan bara dömas i svensk domstol för det vi gör som individer.

Visa originalinlägg 969 fler ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s