Demokratisk opålitlighet – en lek med elden.

Vad menar du Peter Santesson? Det spelar väl ingen roll om en riksdagsmajoritet och tillhörande regeringskonstellation betecknas som röd, brun, grön, blå, blågul eller silverfärgad. Om konstellationen har ett stöd om exempelvis sextio procent av riksdagens sammansättning är den väl legitim enligt demokratins spelregler, eller hur? Den som svarar nej på den frågan är inte demokrat av något slag i mina ögon.

Låt oss sätta upp en hypotes i sammanhanget. Ponera att vid nästa val utfaller rösterna så att Sd får 29 %, M får 22 % och Kd får 9 % = 60 %. Eftersom Sd inte får mer än dubbelt som många röster som koalitionspartnerna, kan det naturligtvis vara öppet för diskussion om vem som ska ha statsministerposten i enlighet med svensk tradition. Något som är fullständigt obestridligt är att Sverigedemokraterna som största parti ska ha posten som Riksdagens talman i enlighet med svensk praxis. En praxis som Socialdemokraterna har stött och backat upp i hundra år.

När det gäller oppositionen kanske rösterna fördelar sig som följer: S 20 %, V 8 %, Mp 5 % och C 7 % = 40 %. En sådan sammansättning av oppositionen gör den varken handlingskraftig eller effektiv, och allt annat än homogen.

Riksdagsarbetet skulle då komma präglas av en stark riksdagsmajoritet och en svag riksdagsminoritet, vilket skulle ge ett starkt och handlingskraftigt regeringsunderlag.

Att i det läget ifrågasätta regeringens legitimitet, är inte bara odemokratiskt och författningsvidrigt utan också kriminellt. Såväl i fråga om illojalitet, obstruktion, och tjänstefel, som ifråga om uppvigling, sabotage och hot mot rikets säkerhet.

En rättsstat som råkar ut för ett så livsfarligt hot, har inget annat att göra än att snabbt, brutalt och konsekvent slå ned sådan kriminalitet, även om den döljer sig i förment politisk, ideologisk eller annan nödtorftig skrud.

Sverige är sällsynt illa rustat för utveckling och händelser av det slaget och saknar relevant erfarenhet. Senast vårt land drabbades av riktigt svår och akut anarko-politisk stress var år 1718, vilket tydligt visar att vi idag är fullständigt nollställda i saken.

Den som tar initiativ till eller ger sig in i subversiv verksamhet gentemot en nyvald regering med start stöd i parlamentet, tar på sig ett mycket stort ansvar och en mycket stor skuld för följderna. I linje med det förtjänar vederbörande strängast möjliga straff och evig fördömelse.

 

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/detta-blir-2020-talets-politiska-kris-30601?fbclid=IwAR0meqzwcMtGft2U2sO7cNpLMbAwdYiz4w8UfFtTfQL05gV_rAZdVNzNvA4

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s