Människan ska alltid hålla tekniken i ett styrande järngrepp, och vi ska aldrig acceptera politiskt korrekt globalistisk likriktning, oligarki eller diktatur.

För att analysera detta hyllningstal av Ashkan Fardost till tekniken i allmänhet och datortekniken i synnerhet får vi ta fram några prövostenar till hjälp.

Rom hade den mest avancerade ingenjörstekniker och den största militära potentialen. Ändå gick imperiet under, dels på grund av för stor öppenhet gentemot omvärlden, dels genom kulturell urartning och övergivande av ideal.

 

Tredje Riket hade enorma teknologiska och vetenskapliga potentialer, men gick under på grund av ren hybris och sanslösa felprioriteringar.

Kommunismen påstås nuförtiden ha gått under för att den helt enkelt gick i konkurs. Så var dock inte fallet alls. Kommunismen gick visserligen bokstavligt talat i konkurs, men den egentliga orsaken var att det var en dödfödd lära från början. Kommunismen var den sterila materialismens evangelium, hade ingen inneboende själ och saknade helt högre och eviga värden. Däremot höll man ganska länge rätt så jämna steg med Förenta Staterna när det gällde spetsteknik som kärnvapenteknologi och rymdteknik.

Fastlands-Kina var under en kortare tid, 1949-1981, kommunistiskt enligt vedertagen mening men har därefter utvecklats i en nationalsocialistisk riktning. Denna har dock inte sin betoning på socialism utan på nationalism. Det är fortfarande ett totalitärt och kollektivistiskt samhälle men har en ren kapitalistisk ekonomi och en fullständigt lysande handel med hela världen och kanske i praktiken världens största ekonomi. Däremot har Kina ingen öppenhet gentemot omvärlden förutom exporten, och det finns heller ingen transparens inom landet och Internet är rigoröst övervakat och styrt. Just det nationalistiska elementet i kinesisk politik undviker man att diskutera i västvärlden, och det beror på att den inte är teoretisk och socioekonomisk som t.ex. nationalismen i president Trumps USA. Den kinesiska nationalismen är istället etnisk. Den vanligaste missuppfattning nu är att den kinesiska regimen slår ned så hårt på minoriteten i Xinjiang för att den i huvudsak är muslimsk, men det är i första hand för att minoriteten utgörs av uigurer, och alltså inte kineser. Kina har bara påbörjat sin väg mot fullfjädrad supermakt, men det är onekligen en ödets ironi att landet redan nu är den ojämförligt största leverantören av datorteknikens hårdvara i världen.

Sålunda kan man konstatera att den mänskliga civilisationen inte går en särskilt ljus framtid till mötes, trots en framrusande teknologisk utveckling av tidigare aldrig skådat slag, omfattning och hastighet. Tvärtom har vi genom denna fått ett övervakningssamhälle av närmast grotesk omfattning, såväl i diktaturer som Kina och Ryssland som i formella demokratier som USA och Europeiska Unionen. Tyvärr har också stora delar av Centralasien, Afrika och Sydamerika hamnat vid sidan av den internationella godartade teknologiska utvecklingen. Stormakterna – både de militärindustriella USA, Kina och Ryssland och de övriga ekonomiska sådana Japan, EU och Brittiska samväldet – ser fortfarande dessa områden som ett slags råvaruförråd. Den enorma ekonomiska tillväxten har inte kommit de breda massorna i världen till del i någon utsträckning, utan det mesta har anrikats och ansamlats hos de största multinationella företagen, bankerna och deras fåtaliga fysiska ägare – superoligarkerna.

Kultur och nationell identitet har börjat att påtagligt omhuldas av regimerna i stormaktsdiktaturerna Kina och Ryssland och har hållits högt i kommunistiska diktaturer som Kuba, Nordkorea och Zimbabwe. Under hela 2000-talet har detta även börjat spira i rena demokratier som Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Österrike. I samband med Brexit börjar det också förmärkas i det nu åter suveräna Storbritannien och där särskilt i delarna England och Skottland. Det är mycket viktigt att observera, att detta som sker på så skilda ställen INTE har något alls med global digitalisering och datorkommunikation att göra, utan har att göra med mycket starka rörelser i folksjälar i olika nationalstater, där vissa har initierats av regimer och andra har spontanuppstått bland dissidentrörelser.

Nationalismen håller på att få en internationell renässans, bland annat på grund av en märklig konvergens i frågan mellan så skilda storheter som Xi Jinping, Vladimir Putin, Donald Trump, Boris Johnson och Narendra Modi, och genom en sammanfallande samtidig strävan från nationella folkliga dissidentrörelser i vitt skilda länder. Den sista nation i världen där denna väckelse kommer att slå igenom kommer att bli Sverige, av en stor mängd skäl som det leder för långt att här redogöra för (men som jag tror att expertis i ämnet inom t.ex. FN håller med mig om), men när så en gång sker kommer det inte att hänga på varken sillen eller köttbullarna. Det kommer att vila på såväl principer som känslor som formades och utvecklades här i vårt lilla hörn av världen under tidsepoken 800-1200 e.Kr. Denna obändiga kraft kommer också att vara helt oberoende av elektrisk ström, digitalisering och datorkraft. Den kommer att bäras av människor av kött och blod.

Magnus Rosensparr

(förespråkare av pannordisk gemenskap)

 

https://timbro.se/smedjan/kultur-och-identitet-kan-inte-kopas-pa-ica/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s