Hela den aktuella debatten om kön är en hägring. Den har inget innehåll som har med verkligheten att göra.
Att prata om biologiska män är som att prata om mänskliga människor. Män är män och människor är människor. Det finns bara två kön. Visst kan man skapa artificiella varelser som ser ut som något annat än de är men förändrar ingenting i sak. Kvinnor kan föda barn. Det kan inte män. Män kan befrukta en kvinna. Det kan inte en annan kvinna. Det den aktuella debatten handlar om är att det finns fullgångna idioter som inte accepterar denna naturens enkla sanning. Hur dessa människor känner sig eller ”upplever” sig vara är ingenting som riktiga och normala människor behöver bry sig om eller ta någon som helst hänsyn till, då de lever i en lögn, en illusion och i en mental fantasivärld.
I alla de discipliner i sportens värld som är uppdelade i manliga och kvinnliga klasser – alla är det inte, t.ex. dressyrridning – får naturligtvis ingen tillåtas fuska av rena och uppenbara rättviseskäl.
Den reslige humanisten John Cleese gör misstaget att ge sig in i polemik med de genusbedragare som vill komma in i idrottens värld på falska premisser, d.v.s. män som orättmätigt vill tävla mot kvinnor. Dessa ska bara avisas bryskt, för att det är ett överlagt och medvetet bedrägeri och ett onaturligt krav, av personer som med ett modernt språkbruk kan sägas ”inte ha alla hästar hemma”.
Bilden visar den isländske skådespelaren Hafþór Júlíus Björnsson (205 cm lång) och den brittiska skådespelerskan Lena Headey (166 cm lång). Det finns en anledning till att dessa två inte tillåts tävla mot varandra vid organiserade idrottstävlingar. Den som inte förstår det bör inte yttra sig i debatten.