”… det svenska etablissemangets repression fungerar utan stalinistiska utrensningar. Än så länge …”
Precis så är det. Men i takt med statens minskande resurser och snabbt ökande statsskuld samt den galopperande sociala oron i landet till följd av en skenande kriminalitetsutbredning, kommer behovet av repressiva åtgärder att öka i takt med att staten möter kraftigt ökad dissidentaktivitet.
Till råga på allt, och förfång för sig själv, har staten dessutom i praktiken avvecklat sin egen militär och reducerat sitt polisväsende till en överbyråkratiserad papperstiger. Domstolsväsendet har genomgått en påtaglig kvalitetsförsämring under de senaste fyrtio-femtio åren, och den svenska domarkåren är idag inte ens en skugga av vad den var år 1965. Otroligt nog är kvaliteten på den svenska åklagarkåren ännu sämre.
Gunnar Sandelins farhåga för den svenska statens inneboende vilja till fysiska repressalier mot en trilskande befolkning delar jag, men ärligt talat vet jag inte hur man skulle kunna genomdriva detta med en så lam och handfallen stat.