En snilleblixt drabbade mig.

När jag började läsa KOA:s artikel kunde jag inte ana vilken reflektion som skulle drabba mig när genomläsningen var klar.

Under läsningen av artikeln kretsade mina tankar kring det förvrängda, febriga, antiintellektuella, skrikiga, infekterade, undertryckta, vanställda, oärliga, hycklande, repressiva, sanslösa, överdrivna, misstänkliggörande och dysfunktionella offentliga samtalet i Sverige, vilket knappast äger någon motsvarighet i övriga Europa.

Mot slutet av läsningen slog det mig att en förändring till det bättre troligen inte kan komma underifrån, till följd av det extrema centralistiska, rigida och mediedominerade svenska samhällssystemet och svenskarnas omvittnade brist på självständigt tänkande.

Alla KOA:s goda råd kan nog falla i god jord på sina ställen i vårt arma land, men överlag är myllan för torftig och utarmad för att det ska kunna bära tillräcklig frukt för en riktig förändring. Lyftet för Sverige måste nog tyvärr ändå initieras uppifrån vid starten, tänkte jag nedslaget och modstulet.

Då blixtrade det till i min skalle och en reflektion infann sig från ingenstans:

Tänk om den ickesocialistiske person (som inte med absolut nödvändighet måste bli Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson), som får uppdraget att bilda regering efter Magdalena Andersson efter valet nästa år, i sin vishet låter kalla prof. em. Karl-Olof Arnstberg till minister för högre utbildning och forskning. Grundlagen ger ju den möjligheten men sker ytterst sällan i Sverige (ett exempel är den opolitiske och partilöse Sven Romanus, justitieminister 1976–1979).

Ja, drömma kan man ju fortfarande i Sverige – ett tag till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s