Om att rädda Sverige.

Visst är återgången till ett Sverige av år 1960 eftersträvansvärt, men det uppstår inte av sig självt. Det krävs praktisk resolut handling. Det krävs också bredvillighet och beredskap till alla former av handling och alla sorters medel. Inga metoder får uteslutas för det handlar om att rädda Sverige.

DET GODA SAMHÄLLET

IDÉ OCH KULTUR Jag tillbringade nyligen en helg på en campingplats i södra Östergötland. Jag brukar åka dit varje sommar för att besöka några platser som betyder mycket för mig. Från fredag till måndag hyrde jag en stuga med god överblick över husvagnsområde, badplats och bryggor. Det var varmt, mycket varm. Solen gassade. Det var mycket folk på campingen över helgen. Barn och vuxna badade, det grillades, det kördes motorbåt, folk skrattade, skrek, hundar skällde. Lokalbor och campande östgötar blandades med några tyska turister och en hel del invandrare. Det var helt enkelt ett ”jävla liv”.

Visa originalinlägg 869 fler ord

Det svenska massmigrationsprojektet har nått vägs ände, utan att ha hjälpt världens fattigaste och mest nödlidande alls.

Det har Jimmie Åkesson framfört i den mediala offentligheten sedan år 2005, och i Riksdagen sedan år 2010. Dock tidigare för döva öron. Det totalt misslyckade och extremt kostnadskrävande massmigrationsprojektet har nu uppenbarligen fått Socialdemokraterna att omvärdera hela projektet.

Om vi hade gjort som beskrivet (alltså hjälp på plats), vilket också av Hans Rosling rekommenderades, hade vi kunnat hjälpa betydligt fler människor (enligt Rosling t.o.m. bättre än hela FN), och vi hade sluppit att förstöra Sverige och tömma den svenska statskassan.

Nu har alltså Sverige förstörts, statskassan tömts och ändå har vi inte hjälpt de allra fattigaste och mest nödlidande i världen, eftersom dessa aldrig har kunna ta sig till Sverige.

Bra gjort alla politiskt korrekta, hjärndöda godhetsnarkomaner och flummiga vänstertroll!

 

https://www.dn.se/nyheter/sverige/s-rapport-flyktingar-bor-fa-hjalp-i-naromradet/?fbclid=IwAR1iu8-CumrIn39JREtpva1DJgFu5EOWaQLCMe-mOoPHtrw1eNeyFOb-V1A

Om behovet av ett nytt Sverige.

En till tänderna välbeväpnad nattväktarstat avseende både de militära och de polisiära delarna är den bästa garantin för ett bestående – i sekler mätt – och välmående samhälle.

Idag skulle i stort sett vilket som helst land kunna invadera och erövra Sverige och vår nation skulle omedelbart upphöra som suverän stat, och FN och EU bli ett medlemsland mindre. Ett samordnat väpnat uppror från de sextio ghettona i landet skulle innebära att landet och den svenska staten föll samman som ett korthus inifrån, vilket inte otänkbart skulle kunna utveckla sig till en Shariastyrd islamisk republik.

Som statsbudgeten ser ut i dag har Sverige inte råd att hålla sig med en krigsmakt, inte utöka sitt polisväsende alls, inte bygga ut sitt fängelseväsende, inte återuppbygga sitt helt nedlagda civilförsvar, inte återskapa sina idag helt obefintliga beredskapslager av livsmedel, bränsle, mediciner, teknisk utrustning och räddningsresurser. Vi kan heller inte anskaffa de kostnadskrävande resurser som vårt land idag saknar och är i stort behov av när det gäller brandflyg*, sjöräddning (som i Sverige i stort sett är privat), fjällräddning och speciell utrustning för kärnkraftsolyckor samt extrautrustning för pandemier med allt från engångsmateriel, respiratorer till hela fältsjukhus. Inte något av detta finns det pengar till. Detsamma gäller behovet av upprustning av svensk äldrevård, i form av anskaffning av syrgasanläggningar, temperaturstyrd ventilation, uppgraderad bemanning och utbildning av befintlig personal.

Att fullständigt ställa om Sverige på ett sätt som skulle garantera en hållbar stat med goda framtidsutsikter, är inte möjligt att åstadkomma inom ramen för nuvarande författning, och har heller inget stöd bland merparten av landets politiker på riksplanet. Jag kan bara konstatera att bland folket finns det andra uppfattningar. Vad vi ska göra åt det kan jag av juridiska skäl inte skriva här.

* Vid omfattande skogsbränder kan vi bara hoppas att de polska brandbilarna kommer oss till hjälp som förra gången.

 

Kriminaliteten tar över i nattvandrarstaten

 

Den svenska staten måste reformeras från grunden.

Det är helt riktigt att mångkulturbeslutet grundat, på proposition 1975:26, var en katastrof för Sverige, som bara i det avseendet överträffas av det andra beslutet om ny regeringsform av den 6 juni 1974.

Att mångkulturbeslutet fattades av en enig riksdag har en lång och sorglig historia. Svenska politiker har under senaste halvannat sekel varit personlighetssvaga, små, inkompetenta, okunniga, obildade och hållningslösa halvmedelmåttor utan självförtroende, mod och ståndaktighet. De har inte rekryterats för någon kunskap, talang, begåvning, färdighet, moralisk halt eller någon annan liknande kvalitet. De har rekryterats enkom för bara en enda egenskap; Lojalitet. Det finns rent hårresande exempel på vad för sorts personer som befolkat Sveriges Riksdag. En ledamot satt där i trettiosju år utan att bestiga talarstolen en enda gång eller skriva en motion. Av barmhärtighet utelämnar jag såväl namn som partitillhörighet.

Roten till detta erbarmliga förhållande är partisystemet, som av USA:s förste president George Washington ansågs vara såväl odugligt som farligt för folket. Sveriges utveckling efter upplösningen av ståndsriksdagen 1866 visar tydligt på riktigheten i Washingtons påstående. Folkförsamlingsrepresentationen har sedan kompletterats med en demonterad kungamakt, bortrationalisering av balans i lagstiftningen genom införande av enkammarriksdagen samt total avsaknad av en dömande makt (konstitutionsdomstol), som är en absolut nödvändig komponent i en sund maktdelningslära enligt den politiske filosofen Montesquieu.

Kombinationen av ett bristfälligt centralistiskt statsskick och det svenska partiväsendets produktion av rena nollor till de politiska församlingarna är det som lett Sverige och det svenska folket i fördärvet. Det räcker således inte att tillskansa sig makten i riksdagen, utan det krävs också en helt grundläggande omdaning av det svenska statslivet om vi ska få ett nytt, helt och livskraftigt Sverige.

DET GODA SAMHÄLLET

Det var länge sedan jag ondgjorde mig över det troligen mest fatala misstag som politikerväldet utsatt Sverige för under det senaste halvseklet, nämligen preposition 1975:26 som antogs av en enig – enig! – riksdag. För att du inte ska glömma frågan så ondgör jag mig igen.

Enligt propositionen skulle alla kulturer tillskrivas samma värde. Icke-svenska kulturer skulle uppmuntras på olika sätt, till exempel genom statsbidrag, för att kunna utveckla sin särart.

Denna endräkt hos riksdagsledamöterna förvånade mig länge. Jag kunde bara kunnat hitta en enda förklaring. För mig säger denna förklaring i tre led allt.

Visa originalinlägg 852 fler ord

Den osynliga handen bakom Antifa och BLM måste avslöjas.

KOA analyserar, benar upp, sätter fingret på och varnar på sitt sedvanliga stringenta sätt i denna belysande artikel om förmågan att inte se något komma.

En punkt, som jag vill sätta frågetecken för, sammanfattas i KOA:s formulering:

”Det här är en ledarlös upprorsrörelse som är i det närmaste självgenererande.”

Jag är inte så säker på att farsoten som drar över världen är så särskilt spontan eller ledarlös. Min misstanke är att den är planerad, orkestrerad, finansierad och initierad – om i många led, steg och nivåer – av den globalistiska västerländska oligarkiska eliten. En medlem ur den är den s.k. filantropen George Soros, som genom alla sina olika stiftelser och fonder finansierar många icketransparenta verksamheter. Follow the money är en gammal bra och beprövad metodik. Det skulle inte förvåna mig om det visar sig att Soros är en av finansiärerna bakom kända destruktiva och våldsbenägna organisationer som Antifa och BLM.

Låt mig med hjälp av ett känt aktuellt fall formulera en fråga.

Hur kan en misshandel med dödlig utgång av en livsstilskriminell drogberoende våldsverkare, i en inte särskilt bemärkt stad i USA, utlösa samtidiga massprotester i ett flertal länder runt hela världen, och samstämmigt av västerländsk MSM* skildras som något det inte är? Hur sannolikt är det att det inte skulle finnas en osynlig hand bakom detta märkliga fenomen?

* Den absoluta merparten av västerländsk MSM ägs och kontrolleras av ett litet antal västerländska oligarker.

Invandring och mörkläggning


I november 2019 intervjuades Stefan Löfven i SVT:s Agenda om våldsbrottsligheten. Sverige låg då etta i Europa när det gäller dödsskjutningar bland unga män. Statsministern svarade yrvaket att han såg det aldrig komma. För det fick han mycket kritik, bland annat skrev SvD-journalisten Göran Eriksson att Stefan Löfven visst såg det komma. I sitt sommartal 2015 sa statsministern nämligen att han och regeringen ”sedan dag ett” föresatt sig att bekämpa gängkriminaliteten och att han hade gett ”justitieministern och inrikesministern i uppdrag att ta fram insatser, för att öka polisens förmåga att möta organiserad brottslighet”. Stefan Löfven såg vad som hände – han talade bland annat om ”orons sommar” – men de insatser som gjordes blev i praktiken inte så effektiva. Det var väl mera så att en och annan sakkunnig fick förstärkning i lönekuvertet, medan våldsbrottsligheten eskalerade.

Det som intresserar mig som inledning till det här blogginlägget är emellertid inte…

Visa originalinlägg 1 163 fler ord

Läxan är att det är nog nu.

Mycket bra genomgång av hur Sverige under ett antal decennier genomgått en förvandling till en avsevärt mycket mera underutvecklad, dysfunktionell, fattig och modfälld nation än den var för säg femtio år sedan. Förloppet har pågått hela denna tid, men har ökat markant och accelererande de senaste 10-15 åren.

Nu börjar alltmer tala för att det snart utmynnar i ett fullgånget haveri i form av ett systemsammanbrott och en samhällskollaps, och nu måste därför alternativ till rådande katastrofläge börja presenteras. Inga lappa-och-laga-halvmesyrer som förespråkas av oppositionen i riksdagen, utan konkreta rivningsplaner för den dödsdömda, fallfärdiga och konkursmässiga PK-staten, följda av konstruktiva ritningar för ett nytt, frihetligt, icke-socialistiskt, fridsamt, sunt, förnuftigt, sparsamt, välmående och lagstyrt Konungariket Sverige.

Det primära är att detta åstadkommes helt enkelt för det är ett måste. Hur det åstadkommes är sekundärt, och vi behöver faktiskt inte vara särskilt noggranna med formen eller medlen. Denna mening varken bör eller kan tolkas så att den från tid till annan skulle kunna uppfattas som olaglig eller uppmaning härtill.

Kom ihåg att när stora samhällsomvandlingar genomförs är det segraren som skriver historien.

Låt oss alla sluta upp bakom devisen FÖR SVERIGE I TIDEN!

DET GODA SAMHÄLLET

På valdagen 1976 reste jag till Guinea-Bissau för att tillträda min befattning som chargé-d´affaires vid den ännu inte byggda svenska ambassaden tillika min egen biståndsattaché. Jag visst inte att jag stod inför ett av mitt livs mest danande och gagneliga erfarenheter.

Erfarenheten var att saker och ting inte fungerade som man hade räknat med. Till en början trodde jag det var olyckliga tillfälligheter när det i veckor inte fanns toalettpapper att köpa i staden, när folk kom två timmar för sent till möten eller inte alls, när resväskan som skulle med planet till Lissabon i stället skickades någon annan stans och aldrig återfanns.

Visa originalinlägg 808 fler ord

Palmesamhället – en varnagel för alla tider.

En mycket bra artikel över Sveriges väg från den frie individens goda bastion till tvångets socialistiska Gulag-arkipelag.

En sak som dock måste korrigeras är historieprofessorn Kjell Östberg påstående

”arvet efter 1900-talets främste svenske politiker”.

Olof Palme är inte den politikern. Under sina tjugotre år som partiordförande och statsminister lade Tage Erlander grunden till och utformade sitt partis grepp om den svenska staten och dess statsförvaltning. I fråga om livsgärning överträffar han vida de tre övriga kända ledarna under 1900-talet; Hjalmar Branting, Per Albin Hansson och Olof Palme, och då särskilt den sistnämnde.

Olof Palmes ryktbarhet, såväl i hemlandet som i utlandet, beror helt och hållet på den image han lyckades bygga upp kring sin person genom spektakulär vänskap, samarbete och icke-transparenta affärer med färggranna socialistiska aktörer som exempelvis Rajiv Gandhi, Fidel Castro och Yassir Arafat. Därtill kom också hans förmåga att utnyttja Förenta Nationerna för egna syften. Något exempel på bestående värde eller allmänpolitiska gärningar av det slag Erlander lyckades åstadkomma är betydligt svårare att hitta. Det som ovedersägligen kan fastslås för alla tider var hans enastående retoriska begåvning, som helt klart inte någon svensk politiker under 1900-talet kom i närheten av. Liksom inte heller hans egocentrering, illvilja, frenesi, killerinstinkt eller hämndlystnad.

Liksom i fallet med Palmeutredningen (i vidare mening än mordutredningen) är inte sista kapitlet om Olof Palmes liv och verksamhet under åren 1969-1986 skrivet än. Om man vill kan man jämföra med utgivningen, och beslagtagandet, av Aron Flams bok om Konungariket Sveriges förehavande under åren 1939-1945. Det tog sjuttiofem år.

Utredningen om mordet på Olof Palme är däremot nu nedlagd efter trettiofyra år. Tiden är kanske nu mogen för att utreda huruvida Olof Palme dog år 1986 på Sveavägen i Stockholm.

 

https://timbro.se/smedjan/folk-vantrivdes-i-palmesamhallet/?mc_cid=69c72abbb5&mc_eid=0168a1401d

 

Det socialistiska massmigrationspolitiska experimentet Malmö kommun bör inte bekostas av resten av Sverige.

Mot bakgrund av nedanstående affisch skrev jag så här på Socialdemokraternas i Malmö hemsida:

Magnus Rosensparr:

”Katrin Stjernfeldt-Jammeh kan be oligarken George Soros – som har skapat alla Malmös problem – om pengar istället. Malmö ska inte ha en spänn av resten av Sverige för sina självförvållade problem.”

På det svarade Socialdemokraterna i Malmö:

”Malmö stad får, precis som 279 av landets kommuner, statsbidrag via utjämningssystemet. 74 kommuner får mer per invånare än Malmö. 92 procent av pengarna i systemet kommer från staten och inte andra kommuner.

En stor del av Malmös bidrag utgörs av den skatteintäkt som Malmö förlorar genom att tusentals Malmöbor jobbar i Danmark. På grund av det svensk-danska skatteavtalet betalar dessa personer skatt i Danmark. Det betyder att Malmö årligen har ett skattebortfall till Danmark på ungefär en miljard kronor, som vi sedan kompenseras för via utjämningssystemet.

Mvh hanna”

På detta replikerade jag med nedanstående text:

”Jag skrev inte att Malmö inte ska ha en spänn av andra kommuner. Jag skrev att Malmö inte ska ha en spänn av resten av Sverige – och det innefattar den svenska staten.

—–

”… Malmö sägs vara motorn för ekonomisk tillväxt i södra Sverige, men staden är i själva verket ett svart hål för statskassan. Malmö är den kommun i Sverige som tar emot störst bidrag via utjämningssystemet, drygt 5 miljarder kronor 2018. Det är mer än dubbelt så mycket som den näst mest bidragsberoende kommunen Göteborg får. Att Malmö stad får 15 000 kronor per invånare från andra kommuner är en orimlig anomali. Det kommunala utjämningssystemet var aldrig tänkt för att ge bidrag till storstadskommuner med goda egna förutsättningar. Istället skulle systemet garantera att människor i hela Sverige får en bra service – även i mindre landsbygdskommuner …”

Magnus N:son Engelbäck

Regionchef för Företagarna Syd

Sydsvenskan 2018-10-05

—–

Bara för att vara snäll kan jag ta bort den miljard som går till den danska staten, men det återstår ändå sex miljarder idag.

Återstoden kommer sig av att en stor del av stadens befolkning försörjs helt av kommunala medel, och till det kommer också stora kostnader för rent olagliga utgifter som t.ex. papperslösa och andra illegala migranter. Utöver dessa pengar tillkommer också en mängd utgifter och kostnader för åtgärder och projekt som inte finns i andra svenska kommuner samt mycket vidlyftiga s.k. kulturella stöd och bidragspengar, som Malmö inte borde anse sig ha råd att spendera med sin urusla kommunala ekonomi.

Malmös kommunala ekonomi är inte en normal svensk kommunal ekonomi. Den har under mycket lång tid styrts av ambitionen att Malmö ska vara en metropol och ett nav för massmigration, mångkultur-jippon och sociala experiment. Den är helt enkelt en ghettoekonomi bekostad av övriga Sverige.”

Sossarna i Malmö och på riksplanet ska inte tro att de ska komma undan med ansvaret för det stora ekonomiska svarta hålet Malmö kommun. Det har uppkommit genom att alla deras migrationspolitiska felbedömningar, deras slöseri, deras oansvarighet, deras tygellösa sociala experimenterande och deras kontinuerliga ghettobyggande har koncentrerats och anrikats i just Malmö – ”porten till kontinenten”. Malmö är konkursboet som utgör sossarnas skyltfönster mot omvärlden ungefär som Molenbeek i Belgien.

Det ska de väl inte komma undan med, eller hur?

 

_o

Ett starkt och självständigt civilsamhälle är en förutsättning för en äkta och stabil demokrati.

I Rolf Åbjörnssons kravlista för en nydanad riksdag finns ett krav som närmast kräver ett övernaturligt rekvisit för att kunna uppfyllas.

Åbjörnsson skriver: ”För att det politiska systemet skall bli trovärdigt och respekterat krävs att politikens företrädare är ärliga och sanningsenliga.”

Om Riksdagens talman ska kunna säkerställa efterlevnaden av detta krav, måste han vara både synsk och tankeläsare.

Det går inte att lagreglera en god samhällsanda, som vi i Sverige hade under den förra konstitutionella epoken 1809-1975, utan den måste växa fram i ett starkt och självständigt civilsamhälle, av den typ vi hade i vårt land från urminnes tid fram till det andra världskriget.

För att kunna närma sig Rolf Åbjörnssons dröm om ett bättre samhälle måste vi börja med att reducera riksdagen och regeringen, inte när det gäller antalet ledamöter utan dessas maktsfär. Vi måste drastiskt minska statens omfång och räckvidd, till att bara omfatta det som ingen annan kan sköta, utföra och ansvara för. Det brukar med ett gammalt begrepp betecknas som Nattväktarstaten. En något varsamt reviderad sådan vill jag rekommendera och anbefalla. En sådan bör dessutom vara strikt uppdelad i en lagstiftande (folkförsamlingen), en verkställande (regeringen) och en dömande (Författningsdomstolen och Högsta domstolen) makt. Dessa tre maktcentra ska dels balansera varandra och dessutom i sin tur balanseras av en stark självständig ställning för Statschefen.

I vår tid är det också absolut nödvändigt med författningsbundna ekonomiska restriktioner för staten. Grundlagen ska bara medge ett totalt skatteuttag från folket på högst 30 procent av inkomsten. Staten får aldrig upptaga lån i in- eller utlandet med mindre än att riket befinner sig i krig, u-landsbistånd och andra behjärtansvärda åtgärder kan finansieras av frivilliga insamlingar men aldrig av staten.

Se där några goda idéer som skulle kunna vara startpunkten för att återupprätta Sverige till en rikt, starkt, självständigt och välmående land, med ett oberoende och livskraftigt civilsamhälle och ett stolt och självstyrande folk.

Andra goda framtidsprojekt är t.ex. total alliansfrihet = inget medlemskap i EU, FN eller liknande, absolut neutralitet = inget paktmedlemskap men en stor och stark svensk krigsmakt, totalförbud för invandring och gästarbetare, extremt rigorösa medborgarskapslagar, världens bästa och hårdaste djurskyddslagar, återinförande av dödstraffet, helt ny Brottsbalk, avskaffande av all form av press- och mediestöd, avveckling av ekonomiskt stöd till politiska partier och omfattande grundlagsfäst självförsvarsrätt för svenska medborgare samt annat vi kan återkomma till.

DET GODA SAMHÄLLET

Under åren 1994–2002 satt jag i riksdagen för kristdemokraterna, de fyra sista som vice ordförande i lagutskottet (numera civilutskottet). Mina egna erfarenheter ligger till grund för betraktelserna i denna uppsats. Rent allmänt kan man notera att konstitutionella frågor inte är föremål för någon mer allmän debatt även om det stundtals sticker upp en och annan synpunkt eller till och med en debattbok.

Visa originalinlägg 854 fler ord

Den politiska ruinen Sverige.

Vad har regeringens Corona-strategi, svenska resultat i PISA-proven och Operation Rimfrost gemensamt?

Jo, det är tre paradexempel på att inkompetens, flum och amatörism styr den svenska politiska ledningen och de politiserade svenska myndigheterna.

Orsaken till detta är i sin tur att man hela tiden försöker forma sina åtgärder i verkligheten efter politiskt korrekta, postmodernistiska, socialistiska, flummiga, globalistiska, mångkulturella och andra orealistiska och verkningslösa teoretiska doktriner och fördomsfulla ideologiska dogmer.

Priset syns nu alltmer i stigande grad såsom en förödd statsekonomi, förfallet rättsväsende, gravt undermålig skola, otillräcklig och underbemannad sjukvård, underdimensionerad, orättvis och ytterst dåligt finansierad äldrevård, skakigt pensionssystem, ordningsmakt i upplösning, helt oskyddade gränser, total avsaknad av territorialförsvar samt obefintlig beredskap för krig, kris, pandemier, skogsbränder, naturkatastrofer, kärnkraftsolyckor och terrorism.

Som stat och statsapparat är Sverige i praktiken en ruin, om än en politiskt och propagandistiskt välsminkad ruin, med tjusiga och glättade potemkinkulisser fulltecknade av floskler, skryt och medvetna lögner.

Corona, PISA och Rimfrost har visat att inom dessa sektorer är ruinen nu avtäckt. Skogsbränderna några år tillbaka visade oförmågan och beredskapsbristerna och den ihåliga självförsörjningsgraden. Även här ser man ruinen tydligt. Gränsskyddet är inte bättre i Sverige än att staten inte vet om det finns 500 000 eller 800 000 personer med okänd identitet inne i landet. Ruiner har ju sällan en klart avgränsad yta mot omvärlden.

När det gäller terrorism, och då pratar jag inte om att en tryckkokare snedtänder på Drottninggatan eller att någon tappar herraväldet över en lastbil, utan jag talar om riktig terrorism, t.ex. 9-eleven, Londons T-bana, spanska järnvägsdådet eller Bataclan och Moskvateatern. Den formen av terrorism skulle få den svenska ruinen att falla sönder som ett korthus. Kärnkraftsolyckor behöver vi inte gå in på utan bara hoppas att vi har turen att inte råka ut för någon sådan.

Om slutligen ett militärt hot sätts i verket mot oss kan vi inte försvara oss, det har politikerna sett till, men vi kanske klara oss ifrån det också med litet tur. Vem vill erövra en ruin?