För sin överlevnad behöver Sverige ett riktigt gediget systemskifte.

Om Moderaterna skulle leda ett eventuellt regimskifte är det inget riktigt systemskifte. Det är ännu för tidigt att avgöra vem av Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven som orsakat Sverige störst skada under de senaste sexton åren. Det kommer nog krävas 20-30 års forskning och utredning innan det slutgiltigt kan avgöras. Dessa år är de absolut sämsta för Sverige under hela efterkrigstiden. För att M skulle kunna spela en roll i sammanhanget krävs att man byter ut hela partiledningen och hela riksdagsgruppen.

Ett verkligt systemskifte kräver för det första att Sd får åtminstone tio procent fler röster i valet – det är fortfarande en öppen fråga om partiet verkligen bara fick 17,53 % – som bekant slocknade ju Valmyndighetens centraldator mitt under valnatten 2018 – så den frågeställningen är fortfarande aktuell precis som i USA. För det andra måste Medborgerlig samling och Aktion för Sverige samt helst även partiet Nix to the Six ta sig in i Riksdagen.

En annan faktor som också har betydelse är hur det går för det islamistiska partiet Nyans i valet. Går det bra för partiet sker det i huvudsak på socialdemokraternas bekostnad, vilket betyder att det rödgröna klustret (V-S-C) försvagas, vilket i sin tur gynnar ”den andra sidan”. Den beteckningen måste man använda då det skulle vara svårt att skapa ett gemensamt namn för M+Kd+Sd+MED+AfS+NtS.

Med intill visshet gränsande sannolikhet kommer partierna L och Mp att få lämna Riksdagen vid valet i år. Det betyder att det i det blocket bara finns tre partier kvar, nämligen det kryptoleninistiska V (tidigare Vänsterpartiet Kommunisterna och Sveriges Kommunistiska parti), det statsbärande S (Socialdemokratiska Arbetarepartiet, som de facto kontrollerar statsförvaltningen, behärskar Svenska Kyrkan och styr de svenska fackföreningarna) och slutligen det PK-populistiska och islamistvänliga C (Centerpartiet tidigare Bondeförbundet och idag ett urbant neoliberalt globalistparti i Milton Friedmans anda). Denna udda och oheliga allians har en enda sak gemensamt, nämligen den totala och ograverade politiska makten över landet Sverige, den svenska staten och det svenska folket.

Vinner denna sataniska treudd valet i september är Sverige slut som industrination, välfärdsland och västerländsk demokratisk stat. Det är helt enkelt det som står på spel i det svenska ödesvalet 2022.

Socialdemokraternas antisemitism och kryptoislamism förstör Svenska Kyrkan.

Socialdemokraterna har inte och har aldrig haft något intresse för Svenska Kyrkan som kyrka eller trossamfund. Intresset är helt och hållet riktat mot kyrkans materiella och finansiella tillgångar, dess trovärdighet som gammal institution och propagandaredskap samt att utnyttja dess hjärntvättade och PK-marinerade personal för egna syften.

Vanja Lundby-Wedin och Jesper Eneroth är lika religiösa som två lyktstolpar, så deras uppgift i kyrkoledningen är istället av politrukkaraktär. De är helt enkelt där som ett slags klerikala politiska kommissarier, med uppgift att upprätthålla det korrekta politiska tänkande i allmänhet och det egna socialdemokratiska partiintresset i synnerhet.

Socialdemokraterna behöver helt enkelt kyrkan som del av sin sociopolitiska propagandamaskin, men också som redskap för att uppfylla sin pakt med Muslimska Brödraskapet, en pakt som innebär att partiet främjar Brödraskapets intressen mot att Brödraskapet producerar väljare åt partiet.

Socialdemokratiska partiet, dess ledning, medlemmar och sympatisörer, har under hela sin existens hyst antisemitiska föreställningar, som emanerar och faller tillbaka på kommunistiska/socialistiska vanföreställningar om den ”judiska kapitalistkonspirationen” och ”världsjudendomen”, som man delade med sin kusin nationalsocialismen. Tendens var starkare under åren 1889-1946, men försvagades därefter fram till millennieskiftet, för att därefter öka och blomma ut ordentligt genom islamismens utbredning i Sverige från år 2000 och framåt. Det är inget konstigt med att antisemitismen ändrade karaktär även inom svensk socialdemokrati, genom inflytande från samarbetspartnern islamismen, då den islamiska antisemitismen är mer dogmatisk och aggressiv än t. o. m. nazismens.

Att medlemmarna i den tidigare svenska statskyrkan ska bekosta denna socialdemokratiska bulvanorganisations verksamhet och avlöna alla dess präster och lekmän, som inte är annat än förtäckta socialdemokratiska valarbetare, är ett himmelskriande groteskt missförhållande i ett sekulärt land.

Eftersom vi inte längre har en statskyrka kan en genomgripande politisk ändring av regimen (en helt ny sorts regering) i landet inte avhjälpa kyrkans prekära situation. Det kan bara de kvarvarande förnuftiga röstberättigade medlemmarna i Svensk Kyrkan. Tyvärr har det svenska kyrkovalet extremt lågt valdeltagande, något som enbart gynnar de listiga och välorganiserade socialdemokratiska femtekolonnarna och deras kryptoislamistiska vapendragare.

Upp till kamp mot det onda!

.

Det är svårt att i tillräcklig utsträckning betona vikten av denna artikel av KOA. Här sätter han fokus på de yttringar och fenomen som det gäller för alla fortfarande friska (alltså folk som fortfarande är självständigt tänkande och oanfrätta av det globalistiska PK-tänket) att vara uppmärksamma på.

Kampen mot den politiskt korrekta odemokratiska globalisthydran måste organiseras och effektiviseras överallt i vår värld, och särskilt då i det värst drabbade Västerlandet. Ett av de allra värst drabbade länderna i denna del av världen är just vårt land Sverige. Detta kan sägas ha historiska, sociala, mentala och politiska orsaker, vilka måste beaktas i kampen mot det onda. Ett belysande exempel är att den f. d. östra rikshalvan (nu republiken Finland) inte tillnärmelsevis har drabbats av den kollektiva masspsykosen på samma sätt som Svealand, Götaland och Norrland.

Att kampen mot det nya onda måste organiseras och effektiviseras beror helt enkelt på att det är farligare och mera förödande än tidigare hot som exempelvis kommunism, nazism och religiös fanatism (häxbränningarna). Härtill kommer också att detta nya hot mot mänskligheten har mycket större ekonomiska resurser än Sovjetunionen, Hitlertyskland eller Maos Kina hade på sin tid – alltså tillsammans.

I allt väsentligt måste dock kampen föras på ett nationellt plan, då kulturella och mentala skillnader, även mellan västländerna, utgör hinder för övergripande samordning. Detta gör dock ingenting så länge de enskilda resultaten blir goda för helheten. I Europa kan man hoppas på samordning och gemensam strävan i kampen när det gäller den östra halvan av unionen inom EU, och även när det gäller motsvarande inom EU:s politiska gruppsystem där den så kallade högerpopulistiska grupperingen utgör ett friskt inslag.

I Sverige finns det en hel del försvårande omständigheter när det gäller aktiv kamp mot det onda. Främst här är det ytterst svaga svenska civilsamhället och dess bristfälliga ekonomi – ett resultat av etthundra års samhällsomvandling i socialistisk riktning, den massiva PK-dominansen inom alla former av medier utanför alternativmedierna på nätet, den i Norden unika och rigida svenska flockmentaliteten och svenskarnas omvittnat tafatta politiska förmåga. Hur det står till hos de två miljonerna utlänningar i Sverige i det avseendet är svårt att veta, men vi lär få en hint i samband med årets valrörelse och allmänna val, genom det nya partiet Nyans och dess uppträdande på scenen.

Hursomhelst måste den effektivt organiserad kampen mot Det Nya Onda komma igång på allvar nu, för det är både ytterst angeläget och mycket bråttom. Vårt land lider särskilt mycket av PK-paralysen, den globalistiska ekonomin och dess skuldfilosofi, kulturmarxismen, woke-flummet, radikalfeminismen, rasifieringen, smygsocialismen, myndighetsaktivismen, statspropagandan, identitetspolitiken, Det Stora Klimatbedrägeriet och den gigantiska pandemibluffen. Den vidriga globalisthydran bedövar och åderlåter Sverige och svenska folket dagligen, och det är ingen överdrift att säga att den också skördar dödsoffer dagligen i vårt härjade land.

För alla seriösa dissidenter i Sverige är prof. em. Karl-Olov Arnstberg en av flera givna hövdingar i kampen mot det onda, enligt min mening.

https://morklaggning.wordpress.com/2022/01/15/social-formatering/

Invandring och mörkläggning

I ett närmare 90 minuter långt samtal mellan den belgiske psykologen Mattias Desmet och den amerikanske filosofen Aubrey Marcus diskuteras frågan om en befolkning kan masshypnotiseras. Svaret blir, knappast förvånande, att det inte bara går utan att det sker om och om igen. Det finns ett antal begrepp som refererar till det som sker: masspsykos, grupptänkande, hjärntvätt, kollektiv hypnos etc. Det som används i det här samtalet är engelskans mass formation, som jag här översatt till dels massformatering, dels social formatering. Formatering är en bra beteckning, även om den känns lite ovan. Jag associerar till hur man formaterar en hårddisk, så att den kan förses med rätt program för den uppgift som man vill att den ska utföra.

Det är inte så att de klyftigaste klarar sig bättre i en massformateringsprocess utan den drabbar alla typer av grupper. Vi vet inte vad det är som gör att…

Visa originalinlägg 1 825 fler ord

Det svenska mysteriet.

.

”Är oppositionen verkligen så värdelös? Eller är en betydande del av svenska folket idioter? Jag lämnar frågan öppen.”

Så skriver Tommy Hansson och frågan tränger sig verkligen på nu. Sverige har aldrig varit i sämre skick än nu och trenden är ständigt dalande; ekonomiskt, socialt, kulturellt, politiskt samt rätts- och säkerhetsmässigt.

Trots detta ökar alltså den dysfunktionella minoritetsregeringens parti (S) sitt procentuella stöd i väljarkåren med 3 procentenheter sedan förra valet. Fullkomligt ofattbart för alla rationellt tänkande människor.

Helt klart är att majoriteten av nuvarande opposition är den absolut sämsta sedan Riksdagen inrättades år 1435, och att den misslyckats totalt med sin mest fundamentala uppgift att erbjuda ett bättre alternativ till regering. Detta kan dock inte förklara alla underligheter i det svenska samhället och dess styrning.

Även om en betydande del av svenska folket skulle kunna betraktas som åtminstone politiska idioter, kan och är inte detta hela förklaringen.

Som jag ser det är förklaringen till beteendet hos en majoritet av svenskarna en kombination av ägandet av svensk MSM och den ensidiga konsumtionen inom landet av press, radio och TV. All media utanför alternativmedia på nätet är i Sverige helt i händerna på de strömlinjeformade globalistiskt ägda och inspirerade internationella västerländska oligarkstyrda konglomeraten inom MSM.

Svenskarna i stort konsumerar huvudsakligen inhemsk media utan att parallellkontrollera med internationell oberoende media och alternativmedia på Internet. Resultatet blir att en majoritet av svenskarna lever i en låtsasvärld med total konsensus och en glättad, förljugen och hycklande verklighetsbild, och en dag kommer dessa människor att få ett fasaväckande abrupt och synnerligen obehagligt uppvaknande. De kommer då klart se sin egen indoktrinering, naivitet, isolering, manipulering och slutligen fatta att de är totalt marinerade i floskler, lögner och medveten ideologisk propaganda.

Även om de egentligen inte är det kommer de vid det laget att framstå som riktiga fullblodsidioter. Grundlurade, svindlade och totalt blåsta.

Tommy Hanssons Blogg

Socialdemokraterna avancerar rejält i SIFOs decembermätning: 31,1 procent är klart bättre än i senaste mätningen och nästan 3 procentenheter bättre än i riksdagsvalet 2018. Tvåan Moderaterna med 20 och trean Sverigedemokraterna med 19,7 procent distanseras rejält; båda partierna noterar jämväl en nedgång jämfört med novembermätningen.

Image

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, förklarar S-uppgången så: ”Den enda fasta punkten har varit S, som efter ett nederlag också lyckades komma tillbaka till regeringsmakten.” S plockar röster från C, V och M varav främst kvinnliga sådana.

Personligen finner jag det egendomligt – för att säga det minsta – att ett parti med sossarnas CV i form av bland annat lögnaktiga och uppenbart inkompetenta och heilande ministrar kan erhålla så pass mycket stöd. Är oppositionen verkligen så värdelös? Eller är en betydande del av svenska folket idioter? Jag lämnar frågan öppen.

Fjärde största parti hos SIFO är Vänsterpartiet, som därmed minskar marginellt…

Visa originalinlägg 178 fler ord

Det ofattbara svenska skatteslöseriet är ett samhällshot.

Ingen författare av sci-fi-romaner skulle kunna skapat ett så sinnesjukt och ofattbart scenario som det som KOA redogör för här i form av ett vanligt rättegångsprotokoll ur dagens svenska verklighet.

Detta är alltså ett enda exempel på alla de s. k. välfärdsbedrägerier som Sverige kryllar av i vår tid. Det är inte konstigt att den svenska statsbudgeten (inalles med stat, kommuner och regioner inräknade) går på knäna och behöver påfyllning i form av upplåning.

Det fanns de som såg det komma, och bevisen är många.

Tack KOA för att du plockade fram den artikeln ur gömmorna, som påminnelse om att det fanns varningar redan då för massinvandringens förbannelse.

Bra att komma ihåg är också att när din artikel publicerades i Axess 2007, hade Sverigedemokraterna under Jimmie Åkesson under två års tid framfört samma typ av förmaningar om farorna.

Dessförinnan hade samma parti under Mikael Janssons ledning framfört samma varningsord under de tio närmast föregående åren, 1995-2005.

Nu när eländet är över oss i full blom ska ingen komma och säga att ingen såg det komma.

Upp till kamp mot Det Onda Imperiet!

”Detta innebär komplett oärlighet (eller är det ren dumhet?) hos det medicinska och politiska etablissemanget”, skriver Lars Bern.

Ja, det är verkligen en berättigad fundering.

Såväl det medicinska (Big Pharma) som det politiska etablissemanget (Big Gov.) i västvärlden styrs och kontrolleras – tillsammans med exempelvis Big Bank, Big Entertainment (Hollywood), Big Food, Big Science, Big Tech, Big Trade, det militärindustriella komplexet och andra aparta komponenter som Vatikanen, FN och EU – av det superkapitalistiska globala konglomeratet som går under beteckningen New World Order (NWO) – en ateistisk, rovdjurskapitalistisk, cynisk och hjärtlös hydra totalt utan samvete och empati.

Varken ren dumhet eller ordinär dumhet har någonsin behäftat NWO, utan man kan vara bergfast övertygad om att det handlar om ren, ogrumlad och komplett oärlighet.

Själva tanken att försöka minska världens befolkning är det inget fel på, för just överbefolkningen är huvudorsaken till nästan alla problem som den mänskliga civilisationen står inför. T.ex. är den hela orsaken till all eventuell mänsklig påverkan på planetens väder och klimat.

Minskningen får ju dock inte ske genom oetiska metoder, som exempelvis att tvångssterilisera befolkningen som Indira Gandhi försökte på sin tid. Det får naturligtvis inte heller ske i form av systematiskt organiserat massfolkmord – i en skala som inte ens Mao Tse-tung, Josef Stalin, Adolf Hitler eller andra sådana kunnat föreställa sig – och dessutom genomfört av internationella myndigheter och orkestrerat av den paranoide oligarken Bill Gates.

Vakuum råder i Rosenbad.

När den rabiata och vänsterextrema tokmaffian inom SAP kuppade bort den intelligente och påläste Håkan Juholt, utsåg man den svagtänkte, bortkomne och totalt hållningslöse pajasen Stefan Löfven till efterträdare. Detta val gjorde man just för att Steffe är mer lättstyrd än en dement åldring som glömt sin medicin.

Detta gav naturligtvis ett mycket stort manöverutrymme för lata, outbildade, inkompetenta, direkt olämpliga, odugliga och värdelösa statsråd, d.v.s. majoriteten av regeringen. De få smarta sossarna som orkestrerade allt detta, t.ex. Carin Jämtin, Magdalena Andersson, Morgan Johansson och Mikael Damberg, är tyvärr förutom smarta också skrupelfria, lögnaktiga, samvetslösa, oärliga, svekfulla, lömska, fega, falska som vatten och genuint onda.

Nu har Dum-Steffe lämnat scenen och ett pausartat tomrum råder i Rosenbad, men det kommer inte vara särskilt länge. Ett slugt politiskt djur som Magdalena Andersson kommer inte stå ut med en flock kraftigt retarderade får, som den nuvarande statsrådsuppsättningen, men har inget val då sossarnas hyllor gapar helt tomma på såväl politiska begåvningar (typ Morgan Johansson och Mikael Damberg) som sakkunniga och erfarna grå eminenser (typ EU-minister Hans Dahlgren), så vad hon än själv tycker kommer hon få klara sig med en skraltig besättning under det sista året med en socialdemokratisk regering. I den kommer nog inte Ibrahim Baylan – personligen anser jag att han är det trevligaste och minst skadliga socialdemokratiska statsrådet under hela 2000-talet – att återfinnas, inte för att den nya hon-statsministern inte vill det utan för att han inte själv vill det. Däremot kommer vi nog fortsatt få se fullständigt bortkomna, tappade och malplacerade figurer som Anders Ygeman, Ann Linde och Peter Hultqvist lunka på i statsrådskön in till konseljen.

Ärligt talat lider jag med Carl XIV Gustaf, som måste sitta och blicka ut över detta hav av intetsägande fysionomier och tomma ögon. Men håll ut C-16, om drygt ett år blir det bättre.

https://www.facebook.com/plugins/post.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fjens.ganman%2Fposts%2F10158672962978251&show_text=true&width=500

En snilleblixt drabbade mig.

När jag började läsa KOA:s artikel kunde jag inte ana vilken reflektion som skulle drabba mig när genomläsningen var klar.

Under läsningen av artikeln kretsade mina tankar kring det förvrängda, febriga, antiintellektuella, skrikiga, infekterade, undertryckta, vanställda, oärliga, hycklande, repressiva, sanslösa, överdrivna, misstänkliggörande och dysfunktionella offentliga samtalet i Sverige, vilket knappast äger någon motsvarighet i övriga Europa.

Mot slutet av läsningen slog det mig att en förändring till det bättre troligen inte kan komma underifrån, till följd av det extrema centralistiska, rigida och mediedominerade svenska samhällssystemet och svenskarnas omvittnade brist på självständigt tänkande.

Alla KOA:s goda råd kan nog falla i god jord på sina ställen i vårt arma land, men överlag är myllan för torftig och utarmad för att det ska kunna bära tillräcklig frukt för en riktig förändring. Lyftet för Sverige måste nog tyvärr ändå initieras uppifrån vid starten, tänkte jag nedslaget och modstulet.

Då blixtrade det till i min skalle och en reflektion infann sig från ingenstans:

Tänk om den ickesocialistiske person (som inte med absolut nödvändighet måste bli Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson), som får uppdraget att bilda regering efter Magdalena Andersson efter valet nästa år, i sin vishet låter kalla prof. em. Karl-Olof Arnstberg till minister för högre utbildning och forskning. Grundlagen ger ju den möjligheten men sker ytterst sällan i Sverige (ett exempel är den opolitiske och partilöse Sven Romanus, justitieminister 1976–1979).

Ja, drömma kan man ju fortfarande i Sverige – ett tag till.