Västvärlden är förfallen men har definitivt inte fallit ännu.

Det är inte litet magstarkt av en sosse att föra ut det här budskapet. Han har under decennier varit en servil lakej åt New World Orders oligarker, samarbetat intimt med likasinnade som t. ex. George W. Bush, Europeiska Unionens PK-istiska globalister, subversiva NGO:er världen runt och en hel del suspekta ekonomiska kontrahenter.

Det är just dessa krafter – genom bristande politisk insikt, ideologisk vilsenhet och ohämmad ekonomisk girighet – som möjliggjort den kinesiska och ryska expansionen inom ett otal samhälleliga sektorer, branscher och ämnesområden.

Det är dock inte i första hand de rent fysiska tillkortakommandena och bakslagen för Västerlandet som är det värsta i sammanhanget. Det är det etiska, moraliska, intellektuella, kulturella och ideologiska förfallet i hela västvärlden, som blommat ut genom PK-ismen, vokeismen, den missriktade multikulturalismen, indentitetspolitiken, rabiatfeminismen, intersektionalismen, genusflummet och alla de andra sjuka ingredienserna i det nya västerländska självskadebeteendet inklusive fjäsket för islamismen.

Allt detta har under bara några decennier gjort Västerlandet – vari bör inräknas i första hand USA och Europa, men även Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydkorea och Japan har infekterats – svagt, sjukt, defensivt och ekonomiskt stagnerat (USA fick ett ekonomiskt uppsving under åren 2016-2020 under president Donald Trump). Den allra mest drastiskt negativa omvandligen har drabbat de västerländska massmedierna under samma tid. Dessa är idag i stort sett som massmedierna i Nazityskland om än med annat innehåll, d.v.s. PK-ismen istället för nationalsocialismen. De är uteslutande megafoner och propagandainstrument trots att de flesta är privatägda, om än undantag finns t. ex. svenska SVT/SR.

Mot det degenererade och ekonomiskt tillbakagående Västerlandet står sammanslutningen BRICS, bestående av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina (stavat med C) och Sydafrika, fem av världens största och mest växande statsekonomier. I dessa länder finns ingenting av de sjukliga mentala avarter som Västerlandet lider av. De är inte problemfria men avsevärt mera friska än det recessiva Västerlandet. Kina och Indien besväras av överbefolkning, Ryssland av motsatsen och Brasilien och Sydafrika av sin kriminalitet. Det är ingen vild gissning att BRICS en dag kommer att detronisera G7-länderna; Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Tyskland, Storbritannien och USA (av dessa är Japan den absolut friskaste medlemmen) som världens rikaste sammanslutning. Frågan är i stort sett bara om det blir om fem eller tio år från nu.

Det är således inte osant det som socialdemokraten Tony Blair för fram i sin nypåtagna roll som internationell siare och uttolkare av tidens tecken. Vi ligger mycket risigt till i Västerlandet i många avseenden, men vi är inte hopplöst förlorade eller deterministiskt förutbestämda att misslyckas som Tony Blair tycks tro.

Han och hans kompisar inom den politiskt korrekta globalistiska neokolonialistiska rovdjurskapitalismen verkar ju ha kört slut på koncept och idéer, men det är ju inte ägnat att förvåna med tanke på deras utilitaristiska, värdenihilistiska, ateistiska och egocentrerade värld och själsliv.

Däremot att som Tony Blair sitta mitt i centrum (han tillhör utan tvekan NWO:s* inre cirkel) av det som orsakat det västerländska samhällets förfall och deklination, och helt frankt försöka förklara att det man själv ställt till med håller på att gå i uppfyllelse, det är minst sagt väl magstarkt även för en maktmänniska med socialistiska förtecken.

(* Man kan naturligtvis också använda förkortningen WEF, World Economic Forum, men det är samma sak.)

Det man eventuellt kan fundera över är vad kollegerna inom imperiet, exempelvis Klaus Schwab, Bill Gates, George W. Bush, Jeff Bezos, Barack Obama, Mark Zuckerberg, Angela merkel, George Soros, Boris Johnson, David Rockefeller Jr., Ursula von der Leyen och Emmanuel Macron säger om Tony Blairs plötsliga inhopp i orakelbranschen. Självklart gäller det också mycket perifera partiklar i imperiet som t. ex. Fredrik Reinfeldt och Sanna Marin.

Hursomhelst är Sir Anthony Charles Lynton ”Tony” Blair väldigt kategorisk och förefaller tvärsäker på sin egen förutsägelse, men han har troligen inte någon större koll på de nationalkonservativa krafter i USA och Europa som inte accepterar hans defaitistiska och trötta spådom, utan som kämpar för en andlig och politisk väckelse i hela Västvärlden för att få slut på förfallet. När man talar om Europa i detta sammanhang är det i första hand Storbritannien, Tyskland, Frankrike och hela Östeuropa som kommer i åtanke.

Sista ordet är definitivt inte sagt i ämnet.

PATRIK ENGELLAU: Det blir ingen skillnad vem som än vinner valet

OMG! (Populärt amerikanskt uttryck i förkortning – Oh my God)
Här skrider Patrik Engellau till verket och tecknar med stora kraftiga penseldrag den ängsliga svenska småborgerlighetens monumentalt stora TAPPADE SUG.
”Därför tror jag inte valet gör någon skillnad.” OMG en gång till. Det är ju inte precis den sortens uttryck för resignation, modstulenhet och apati vi behöver nu, så här åtta veckor före det mest ödesmättade valet i modern tid.
Det stora problemet är ju inte att den borgerliga valmanskåren, i vid bemärkelse, har fallit ned i ett defaitistiskt träsk och/eller saknar kampvilja för sin överlevnad. En stor majoritet av de icke-socialistiska väljarna i Sverige står upp för sina barns möjligheter till ett bra liv i frihet i framtiden. De är klart och tydligt medvetna om att det politiskt korrekta socialistiska (SAP), kommunistiska (V) och centerpartistiska (C) alternativet endast erbjuder en intellektuellt och andligt torftig mental miljö, och ett i stigande grad mera påvert och fattigt civilsamhälle med energibrist och högre skatter.
Det borgerliga Sveriges verkligt stora problem är Moderata Samlingspartiets absoluta och totala genomklappning i och med valet av den egocentriske narcissisten Fredrik Reinfeldt till partiledare, ja så långt tillbaka ligger felkällan d.v.s. år 2003. Utan tvekan har hela epoken ”nya Moderaterna” vingklippt, misskrediterat och hämmat partiets möjligheter att trovärdigt hävda sig i nutid och framtid. Att partiledningen fortfarande består av ett antal övervintrade bunkertomtar från Reinfeldts tid har ju heller inte förbättrat partiets möjligheter. Det skulle mot denna bakgrund vara högst sensationellt om Moderaterna skulle göra ett bra val den 11 september i år. Detta betyder emellertid inte att hela den svenska borgerligheten har sålt smöret och tappat pengarna. Den svenska högern består tack och lov inte bara av Moderaterna.
Patrik Engellau ser inte något större hopp i liberalerna och kristdemokraterna heller i sin avslutande sammanfattning. När det gäller Liberalerna som parti finns det ingenting av värde kvar efter Bertil Ohlin mer än att man , så vitt känt, fortfarande står upp för en normal marknadsekonomi. I allt övrigt är partiet ett politiskt korrekt, wokeistiskt och globalistiskt kotteri, som internt är kluvet på alla kända ledder och i alla tänkbara dimensioner. När det gäller Kristdemokraterna är det mera hoppingivande, inte minst med tanke på att partiet har den mest karismatiska partiledaren i svensk politik sedan Ian Wachtmeister var partiledare för Ny Demokrati på 1990-talet. Tyvärr släpar partiet fortfarande på sin s. k. hällörefalang, en gråtmild fundamentalistisk frikyrkokristen och sekteristisk konstellation, som egentligen inte har i svensk sekulär borgerlighet att göra.
Som tur är för Sverige finns det också en livskraftig och starkt växande högeropposition i den stora svenska alternativa dissidentrörelsen, som i allt väsentligt är gediget borgerlig, i alla fall med utgångspunkt i det svenska 1950-talets definition. Här har vi riksdagspartierna in spe Medborgerlig Samling (MED), Nix to the Six och Alternativ för Sverige (AfS).
Fördelen med MED är att detta parti i sina led har en mängd personer som har betydligt mera kompetens och gedigen skolning än t. ex. Moderaternas politikerbroilers och politruker, som bara har sett arbetsmarknaden på vykort.
Paraplypartiet NttS har fördelen av att prioritera samhälls-, national-, företags- och privatekonomin och lägger mycket stor vikt vid sparsam hushållning med skattemedel.
AfS är det enda parti som har en konkret och realistisk lösning på massmigrationens förbannelse i det värst migrationsdrabbade landet i Europa – Sverige. Dess funktion bör också vara att i görligaste mån försöka att förhindra att Sverigedemokraterna försoffas och 7-klöverfieras.
Avslutningsvis bör man också nämna ett parti, visserligen inte ett borgerligt parti, som är relevant i sammanhanget. Det är det salafistiska islamistpartiet Nyans som nu ställer upp för första gången i ett svenskt val. Det partiet kan – alla andra aspekter utelämnade – tjäna som föredöme för Moderata Samlingspartiet genom sin ideologiska klarhet, stringens, styrka och målmedvetenhet. Tänk om Moderaterna kunde stå upp för de konservativa idealen lika bra som Nyans står upp för Mohammed. Allra viktigast i sammanhanget är dock att påpeka att partiet Nyans har teoretisk potential att beröva Socialdemokraterna kanske så mycket som tio procent av dess väljare (från 28,5 till 18,5 procent av väljarkåren). Faller sedan Mp och L ur parlamentet och någon av MED, NttS eller AfS kommer in har vi plötsligt ett helt nytt politiskt Sverige.

DET GODA SAMHÄLLET

Det svenska septembervalet närmar sig och folk kommenterar till mig att jag som skriver om politik och samhälle och sådant där just nu måste vara i mitt esse när så mycket händer och står på spel. Vilken idiot, tänker jag, han kan inte ha öppnat ögonen de senaste tio åren. Jag vet vad det är för folk som resonerar så. Deras politiska uppfattningar koagulerade under Olof Palme, som de hatade, och sedan dess har de envist hävdat att allt ont är sossarnas fel och att en borgerlig regering är den enda lösningen.

Visa originalinlägg 534 fler ord

Vår fiende är kulturmarxismen i allmänhet och Frankfurtskolan i synnerhet.

Här får vi av Karl-Olov Arnstberg (KOA) den fulla bakgrunden till vår belägenhet idag i politiskt/ideologiskt hänseende. Fundamentet är kulturmarxismen, och på detta fundament står ursprunget till alla idag existerande riktningar (oavsett vad de kallas) inom den politiska korrekthetens (PK) hegemoni.

På fundamentet står Frankfurtskolan, en stor motbjudande hink fylld av vänsterintellektuell lömsk illvilja, metodiskt organiserad lögn, skenhelig arrogans, ful manipulation, systematisk faktaförvanskning, välförklätt genuint hat gentemot Europas historiska, kulturella och religiösa arv och ursprung samt ett bottenlöst förakt för sanning och meningsmotståndare.

KOA belyser skolans beslut att gå ”den långa vägen” och erövra det västerländska samhällets institutioner. Detta har i princip pågått under de sjuttiosju åren sedan andra världskrigets slut. Stillsamt och relativt diskret under de första fyrtiofem åren (1945-1990), men med stark acceleration under de senast trettiotvå åren (1990-2022).

Idag behärskas huvudparten av västerlandets stater och statsförvaltningar (sammanfattat under det gemensamma namnet ”det västerländska PK-etablissemanget”) av denna intellektuella cancer, som bedrar och förtrycker hela västerlandet befolkning. Dess främsta redskap och mest effektiva verktyg är World-Wide-MSM, den totalinfiltrerade, korrumperade världsmediekolossen till nittiofem procent ägd av den västerländska PK-oligark-maffian, bestående av US-dollarmultimiljardärer till ett antal understigande etthundra personer.

Det är alltså där vi som lever idag har hamnat, efter världshistoriens största och mest framgångsrika PSYOP. Två bakslag har denna osannolika hydra drabbats av i modern tid. Dels Donald J. Trumps ämbetstid som POTUS 2017-2020, dels Elon Musks köp av Twitter nyligen (så stort är detta fast det inte framkommit än).

Vår fiende är alltså kulturmaxismen i allmänhet och Frankfurtskolan i synnerhet. Huvudfienden i den praktiska verkligheten i vardagen är det västerländska PK-etablissemanget och dess MSM i första hand, men även den utbredda okunnigheten och ibland rena dumheten i breda folklager.

Hoppet om Sverige kan slockna den 11 september 2022.

Det enda som kan hejda den av KOA (Karl-Olof Arnstberg) här beskrivna femtioåriga utvecklingen av Sverigesyndromet är ett regimskifte i höst.

Sker inte detta har landet troligen knappa tio år kvar innan en social, ekonomisk och politisk samhällskollaps är ett faktum.

Under de senaste tio åren har en drastisk ökning av förfallstakten ägt rum som en följd av skenande inkompetens och eskalerande politisk korrekthet, vilket ger en synnerligen dyster prognos för kommande decennium.

Det svenska ödet kan emellertid också påskyndas om landet blir angripet militärt som en följd/fortsättning av Ukrainakriget. Av alla europeiska länder har Sverige de absolut sämsta förutsättningarna att försvara sin suveränitet och sitt oberoende, med undantag för några få småstater på Balkan.

https://morklaggning.wordpress.com/2022/03/20/sondagskronika-sverigesyndromet/

Invandring och mörkläggning

Jag hoppas att läsarna gör sitt bästa för att sprida denna krönika. I dag publiceras den på svenska och nästa söndag kommer en engelsk version. Våra politiker bör inte ostört till omvärlden få fortsätta med att sprida bilden av Sverige som en väl fungerande humanitär stormakt.

Stockholmssyndromet syftar som bekant på att kidnappningsoffer solidariserar sig med kidnapparna, mot polisen som ska befria dem. Sverigesyndromet innebär att en nations regerande politiker och opinionsbildare på väljarnas uppdrag sätter det egna landets intressen och den egna befolkningens trygghet och välfärd i andra hand. Det blir viktigare att ta sitt ansvar för att ”hjälpa världen”, det vill säga att axla rollen av en humanitär stormakt. Sverigesyndromet betyder att ansvariga politiker i allmänna val ges fortsatt förtroende av väljare, som vilseförts av medierna.

Sverigesyndromet visar upp samma förhållningssätt som utmärker stockholmssyndromet – en form av malplacerad solidaritet. Ett konkret exempel:

Polismordet på George Floyd i…

Visa originalinlägg 2 278 fler ord

Sverige bör lämna EU för sin egen skull.

Det handlar ju inte längre om att Sverige och hela EU:s näringsliv kör ned i ett träsk av byråkrati och tvivelaktiga dogmer, utan att EU tyst och sakta gradvis glider in i en globalistisk överstatlig diktatur behärskad av de cirka etthundra rikaste västerländska oligarkerna – löst sammanhållna i vad som brukar kallas NWO (New World Order) – som har Klaus Schwab, World Economic Forum (Davos-klubben), som sammankallande.

Sverigedemokraterna bör verka för ett svenskt utträde ur unionen, eftersom denna utvecklats till något helt annat än ursprungligen avsett, och för att dess negativa utveckling fortsätter att accelerera i oönskad riktning.

Det kan låta som science fiction just nu, men en dag kan det ha blivit omöjligt (olagligt) för ett land/medlem att kunna utträda ur det som tidigare var en union av självständiga stater. Här vill jag påstå att det är mer sannolikt att hända här i vår världsdel än i t. ex. USA, där alla femtio stater fortfarande äger rätten – och kommer att äga rätten – att utträda ur den unionen.

I Bryssel anses ju britterna vara en sorts lantisar som inte begriper särskilt mycket, och framför allt inte sitt eget bästa, men jag tror att britterna var kloka nog att utträda av rätt skäl – nämligen för att kunna bevara sitt oberoende och sin suveränitet som nation. Ingen form av ekonomiskt välstånd eller annan sorts välfärd kan ersätta den människans dyrbaraste ägodel – friheten!

Sverige bör nogsamt observera de östeuropeiska medlemsländerna och deras åtgärder och beslut. Länder som Polen, Ungern, Tjeckien och andra är de som troligast kommer lämna unionen näst efter Storbritannien, och Sverige bör för sin egen skull söka samarbete med dessa länder, i syfte att forma en ny stark och frihetlig handelsunion utan politiskt korrekt globalistisk överstatlig agenda.

Men det går ju inte att göra så länge vi har en totalt NWO-styrd regering (något den själv verkar helt omedveten om) och en majoritet av oppositionen utgörs av vettskrämda, halvsocialistiska PK-höns som är rädda för sina egna skuggor.

Det svenska ödesvalet 2022.

Troligen är det mera sannolikt att valresultatet 2018 i Sverige riggades eller manipulerades. Det hjälper inte om vi får hit valobservatörer från OSSE eller andra, för dessa kommer att finnas i vallokalerna men inte inne i statens tekniska bunkrar exempelvis Valmyndigheten och Skatteverket.

Man bör observera att det inte är t. ex. politiker från Socialdemokraterna som sköter eventuellt fusk eller manipulationen, utan statsanställda tjänstemän tillhörande Den Djupa Statens (DJS) korrumperade legioner av infiltratörer – ett system noggrant uppbyggt under de senaste femtio åren av PK-utveckling – där man kan göra jämförelse med PK-nätverken Hilda och Ruben inom svenskt rättsväsende.

Det kan låta fantasieggande och radikalt, men när det gäller att övervaka och genomlysa den svenska statliga valadministrationens tekniska apparat, tror jag att det bara är världens skickligast anonyma it-hackare som kan lyckas med den uppgiften och säkra bevismaterialet efteråt.
I det sammanhanget får man inte glömma bort att The Deep State i USA helt enkelt sprängde AT&T:s teknikhub i Nashville, Tennessee och utplånade därmed alla möjligheter att säkra spåren efter valfusket med valmaskinerna mot Donald Trump.

En sak som inte har belyst alls i Sverige är att ett parti som ställer upp i det svenska valet i år sannolikt inte kommer att utsättas för manipulation av DJS, och det är partiet Nyans. Om den svenska utomparlamentariska oppositionen (läs svensk dissidentrörelse) är beroende av världsledande it-hackare i frågan, så är inte Nyans det. Detta parti kan få hjälp av motsvarande sorts skickliga it-tekniker (statliga hackare) från regimerna i Turkiet, Iran och/eller Saudiarabien.

En sak är i alla fall helt klar. Om det förelåg en stor risk för valfusk och annan manipulation vid valet 2018, är det ett intet mot motsvarande risk i årets val. Det svenska PK-etablissemanget – regeringen, MSM, Den Djupa Staten och valda delar av 7-klövern har haft utvecklingen emot sig under de fyra gångna åren. Ute i kulisserna väntar MED, AfS, Nix to the Six och framför allt Nyans, och på Internet är den svenska alternativrörelsen starkare än någonsin trots alla censurövergrepp och odemokratiska metoder från stat och tech-jättar.

Det kanske inte förefaller så på ytan, men 2022 års allmänna val är en ödesstund för Sverige som västerländsk demokratisk stat.

För sin överlevnad behöver Sverige ett riktigt gediget systemskifte.

Om Moderaterna skulle leda ett eventuellt regimskifte är det inget riktigt systemskifte. Det är ännu för tidigt att avgöra vem av Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven som orsakat Sverige störst skada under de senaste sexton åren. Det kommer nog krävas 20-30 års forskning och utredning innan det slutgiltigt kan avgöras. Dessa år är de absolut sämsta för Sverige under hela efterkrigstiden. För att M skulle kunna spela en roll i sammanhanget krävs att man byter ut hela partiledningen och hela riksdagsgruppen.

Ett verkligt systemskifte kräver för det första att Sd får åtminstone tio procent fler röster i valet – det är fortfarande en öppen fråga om partiet verkligen bara fick 17,53 % – som bekant slocknade ju Valmyndighetens centraldator mitt under valnatten 2018 – så den frågeställningen är fortfarande aktuell precis som i USA. För det andra måste Medborgerlig samling och Aktion för Sverige samt helst även partiet Nix to the Six ta sig in i Riksdagen.

En annan faktor som också har betydelse är hur det går för det islamistiska partiet Nyans i valet. Går det bra för partiet sker det i huvudsak på socialdemokraternas bekostnad, vilket betyder att det rödgröna klustret (V-S-C) försvagas, vilket i sin tur gynnar ”den andra sidan”. Den beteckningen måste man använda då det skulle vara svårt att skapa ett gemensamt namn för M+Kd+Sd+MED+AfS+NtS.

Med intill visshet gränsande sannolikhet kommer partierna L och Mp att få lämna Riksdagen vid valet i år. Det betyder att det i det blocket bara finns tre partier kvar, nämligen det kryptoleninistiska V (tidigare Vänsterpartiet Kommunisterna och Sveriges Kommunistiska parti), det statsbärande S (Socialdemokratiska Arbetarepartiet, som de facto kontrollerar statsförvaltningen, behärskar Svenska Kyrkan och styr de svenska fackföreningarna) och slutligen det PK-populistiska och islamistvänliga C (Centerpartiet tidigare Bondeförbundet och idag ett urbant neoliberalt globalistparti i Milton Friedmans anda). Denna udda och oheliga allians har en enda sak gemensamt, nämligen den totala och ograverade politiska makten över landet Sverige, den svenska staten och det svenska folket.

Vinner denna sataniska treudd valet i september är Sverige slut som industrination, välfärdsland och västerländsk demokratisk stat. Det är helt enkelt det som står på spel i det svenska ödesvalet 2022.

Socialdemokraternas antisemitism och kryptoislamism förstör Svenska Kyrkan.

Socialdemokraterna har inte och har aldrig haft något intresse för Svenska Kyrkan som kyrka eller trossamfund. Intresset är helt och hållet riktat mot kyrkans materiella och finansiella tillgångar, dess trovärdighet som gammal institution och propagandaredskap samt att utnyttja dess hjärntvättade och PK-marinerade personal för egna syften.

Vanja Lundby-Wedin och Jesper Eneroth är lika religiösa som två lyktstolpar, så deras uppgift i kyrkoledningen är istället av politrukkaraktär. De är helt enkelt där som ett slags klerikala politiska kommissarier, med uppgift att upprätthålla det korrekta politiska tänkande i allmänhet och det egna socialdemokratiska partiintresset i synnerhet.

Socialdemokraterna behöver helt enkelt kyrkan som del av sin sociopolitiska propagandamaskin, men också som redskap för att uppfylla sin pakt med Muslimska Brödraskapet, en pakt som innebär att partiet främjar Brödraskapets intressen mot att Brödraskapet producerar väljare åt partiet.

Socialdemokratiska partiet, dess ledning, medlemmar och sympatisörer, har under hela sin existens hyst antisemitiska föreställningar, som emanerar och faller tillbaka på kommunistiska/socialistiska vanföreställningar om den ”judiska kapitalistkonspirationen” och ”världsjudendomen”, som man delade med sin kusin nationalsocialismen. Tendens var starkare under åren 1889-1946, men försvagades därefter fram till millennieskiftet, för att därefter öka och blomma ut ordentligt genom islamismens utbredning i Sverige från år 2000 och framåt. Det är inget konstigt med att antisemitismen ändrade karaktär även inom svensk socialdemokrati, genom inflytande från samarbetspartnern islamismen, då den islamiska antisemitismen är mer dogmatisk och aggressiv än t. o. m. nazismens.

Att medlemmarna i den tidigare svenska statskyrkan ska bekosta denna socialdemokratiska bulvanorganisations verksamhet och avlöna alla dess präster och lekmän, som inte är annat än förtäckta socialdemokratiska valarbetare, är ett himmelskriande groteskt missförhållande i ett sekulärt land.

Eftersom vi inte längre har en statskyrka kan en genomgripande politisk ändring av regimen (en helt ny sorts regering) i landet inte avhjälpa kyrkans prekära situation. Det kan bara de kvarvarande förnuftiga röstberättigade medlemmarna i Svensk Kyrkan. Tyvärr har det svenska kyrkovalet extremt lågt valdeltagande, något som enbart gynnar de listiga och välorganiserade socialdemokratiska femtekolonnarna och deras kryptoislamistiska vapendragare.

Upp till kamp mot det onda!

.

Det är svårt att i tillräcklig utsträckning betona vikten av denna artikel av KOA. Här sätter han fokus på de yttringar och fenomen som det gäller för alla fortfarande friska (alltså folk som fortfarande är självständigt tänkande och oanfrätta av det globalistiska PK-tänket) att vara uppmärksamma på.

Kampen mot den politiskt korrekta odemokratiska globalisthydran måste organiseras och effektiviseras överallt i vår värld, och särskilt då i det värst drabbade Västerlandet. Ett av de allra värst drabbade länderna i denna del av världen är just vårt land Sverige. Detta kan sägas ha historiska, sociala, mentala och politiska orsaker, vilka måste beaktas i kampen mot det onda. Ett belysande exempel är att den f. d. östra rikshalvan (nu republiken Finland) inte tillnärmelsevis har drabbats av den kollektiva masspsykosen på samma sätt som Svealand, Götaland och Norrland.

Att kampen mot det nya onda måste organiseras och effektiviseras beror helt enkelt på att det är farligare och mera förödande än tidigare hot som exempelvis kommunism, nazism och religiös fanatism (häxbränningarna). Härtill kommer också att detta nya hot mot mänskligheten har mycket större ekonomiska resurser än Sovjetunionen, Hitlertyskland eller Maos Kina hade på sin tid – alltså tillsammans.

I allt väsentligt måste dock kampen föras på ett nationellt plan, då kulturella och mentala skillnader, även mellan västländerna, utgör hinder för övergripande samordning. Detta gör dock ingenting så länge de enskilda resultaten blir goda för helheten. I Europa kan man hoppas på samordning och gemensam strävan i kampen när det gäller den östra halvan av unionen inom EU, och även när det gäller motsvarande inom EU:s politiska gruppsystem där den så kallade högerpopulistiska grupperingen utgör ett friskt inslag.

I Sverige finns det en hel del försvårande omständigheter när det gäller aktiv kamp mot det onda. Främst här är det ytterst svaga svenska civilsamhället och dess bristfälliga ekonomi – ett resultat av etthundra års samhällsomvandling i socialistisk riktning, den massiva PK-dominansen inom alla former av medier utanför alternativmedierna på nätet, den i Norden unika och rigida svenska flockmentaliteten och svenskarnas omvittnat tafatta politiska förmåga. Hur det står till hos de två miljonerna utlänningar i Sverige i det avseendet är svårt att veta, men vi lär få en hint i samband med årets valrörelse och allmänna val, genom det nya partiet Nyans och dess uppträdande på scenen.

Hursomhelst måste den effektivt organiserad kampen mot Det Nya Onda komma igång på allvar nu, för det är både ytterst angeläget och mycket bråttom. Vårt land lider särskilt mycket av PK-paralysen, den globalistiska ekonomin och dess skuldfilosofi, kulturmarxismen, woke-flummet, radikalfeminismen, rasifieringen, smygsocialismen, myndighetsaktivismen, statspropagandan, identitetspolitiken, Det Stora Klimatbedrägeriet och den gigantiska pandemibluffen. Den vidriga globalisthydran bedövar och åderlåter Sverige och svenska folket dagligen, och det är ingen överdrift att säga att den också skördar dödsoffer dagligen i vårt härjade land.

För alla seriösa dissidenter i Sverige är prof. em. Karl-Olov Arnstberg en av flera givna hövdingar i kampen mot det onda, enligt min mening.

https://morklaggning.wordpress.com/2022/01/15/social-formatering/

Invandring och mörkläggning

I ett närmare 90 minuter långt samtal mellan den belgiske psykologen Mattias Desmet och den amerikanske filosofen Aubrey Marcus diskuteras frågan om en befolkning kan masshypnotiseras. Svaret blir, knappast förvånande, att det inte bara går utan att det sker om och om igen. Det finns ett antal begrepp som refererar till det som sker: masspsykos, grupptänkande, hjärntvätt, kollektiv hypnos etc. Det som används i det här samtalet är engelskans mass formation, som jag här översatt till dels massformatering, dels social formatering. Formatering är en bra beteckning, även om den känns lite ovan. Jag associerar till hur man formaterar en hårddisk, så att den kan förses med rätt program för den uppgift som man vill att den ska utföra.

Det är inte så att de klyftigaste klarar sig bättre i en massformateringsprocess utan den drabbar alla typer av grupper. Vi vet inte vad det är som gör att…

Visa originalinlägg 1 825 fler ord

Det svenska mysteriet.

.

”Är oppositionen verkligen så värdelös? Eller är en betydande del av svenska folket idioter? Jag lämnar frågan öppen.”

Så skriver Tommy Hansson och frågan tränger sig verkligen på nu. Sverige har aldrig varit i sämre skick än nu och trenden är ständigt dalande; ekonomiskt, socialt, kulturellt, politiskt samt rätts- och säkerhetsmässigt.

Trots detta ökar alltså den dysfunktionella minoritetsregeringens parti (S) sitt procentuella stöd i väljarkåren med 3 procentenheter sedan förra valet. Fullkomligt ofattbart för alla rationellt tänkande människor.

Helt klart är att majoriteten av nuvarande opposition är den absolut sämsta sedan Riksdagen inrättades år 1435, och att den misslyckats totalt med sin mest fundamentala uppgift att erbjuda ett bättre alternativ till regering. Detta kan dock inte förklara alla underligheter i det svenska samhället och dess styrning.

Även om en betydande del av svenska folket skulle kunna betraktas som åtminstone politiska idioter, kan och är inte detta hela förklaringen.

Som jag ser det är förklaringen till beteendet hos en majoritet av svenskarna en kombination av ägandet av svensk MSM och den ensidiga konsumtionen inom landet av press, radio och TV. All media utanför alternativmedia på nätet är i Sverige helt i händerna på de strömlinjeformade globalistiskt ägda och inspirerade internationella västerländska oligarkstyrda konglomeraten inom MSM.

Svenskarna i stort konsumerar huvudsakligen inhemsk media utan att parallellkontrollera med internationell oberoende media och alternativmedia på Internet. Resultatet blir att en majoritet av svenskarna lever i en låtsasvärld med total konsensus och en glättad, förljugen och hycklande verklighetsbild, och en dag kommer dessa människor att få ett fasaväckande abrupt och synnerligen obehagligt uppvaknande. De kommer då klart se sin egen indoktrinering, naivitet, isolering, manipulering och slutligen fatta att de är totalt marinerade i floskler, lögner och medveten ideologisk propaganda.

Även om de egentligen inte är det kommer de vid det laget att framstå som riktiga fullblodsidioter. Grundlurade, svindlade och totalt blåsta.

Tommy Hanssons Blogg

Socialdemokraterna avancerar rejält i SIFOs decembermätning: 31,1 procent är klart bättre än i senaste mätningen och nästan 3 procentenheter bättre än i riksdagsvalet 2018. Tvåan Moderaterna med 20 och trean Sverigedemokraterna med 19,7 procent distanseras rejält; båda partierna noterar jämväl en nedgång jämfört med novembermätningen.

Image

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, förklarar S-uppgången så: ”Den enda fasta punkten har varit S, som efter ett nederlag också lyckades komma tillbaka till regeringsmakten.” S plockar röster från C, V och M varav främst kvinnliga sådana.

Personligen finner jag det egendomligt – för att säga det minsta – att ett parti med sossarnas CV i form av bland annat lögnaktiga och uppenbart inkompetenta och heilande ministrar kan erhålla så pass mycket stöd. Är oppositionen verkligen så värdelös? Eller är en betydande del av svenska folket idioter? Jag lämnar frågan öppen.

Fjärde största parti hos SIFO är Vänsterpartiet, som därmed minskar marginellt…

Visa originalinlägg 178 fler ord