Klart att Sverige kan räddas, men …

Ja fy då, det var en riktigt dystopisk och defaitistisk drapa som kom ur P. E:s penna idag. Vem vill ha den sociala, ekonomiska, religiösa och kulturella pyttipanna – kryddad med grovt våld, tomhylsor, sprängdeg, mord, rån, våldtäkt, glaskross, begravningar, droghandel, terrorhot, vandalism, skattehöjningar och krackelerande välfärd – som idag präglar Sverige. Visst alla vet det i landet och utomlands, men ändå visslar de flesta och tittar i taket som om man inte ser det.

Man måste nog vara en riktig gangster, livsstilshuligan, legosoldat, gedigen asocial misantrop eller sinnesslö om man uppskattar vad vårt Sverige har förvandlats till. Vi måste erkänna att vi står upp till armhålorna i samhälleligt avskräde, kaos, anarki, dysfunktionell statsmakt och social misär bland de gamla, sjuka och fattiga. Allt detta för att något tusental PK-marinerade politiker ska kunna stå och orera i Riksdagen, i EU-högkvarteret i Bryssel eller i FN-skrapan i New York, om hur goda, medvetna, ansvarstagande och rättfärdiga de är.

Det är klart att det går att återföra Sverige till det skick landet var i under 1950-talet. Ett etniskt homogent samhälle med god samhällsekonomi, välfungerande rättsstat, starkt välfärdssamhälle, nationellt medvetande, god sammanhållning, hög moral och ett gott samvete.

Olof Palme hade rätt i att ”politik är att vilja.” Förutom det och mod, behövs det i Sverige idag också en överväldigande handlingskraft i stil med Birger jarls, Gustav Vasas, Karl XI:s och Gustav III:s.

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

En kommentator ställde nyligen rubrikens fråga och erbjöd två alternativa svar som något omskrivna löd så här:

Vi är de som delar historia med varandra. Vi är de som vet vilken bygd våra förfäder kom från.

Jag utgick ifrån att den där bygden låg någonstans i Sverige, inte i Eritrea. Alternativet formulerades så här:

Vi är de som identifierar oss enbart med vår plånbok som nettoskattebetalare.

View original post 669 fler ord

Sluta lyssna på de politiskt korrekta, rädda Sverige istället!

Vi behöver inte ta upp tid eller uppmärksamhet på migrationsposörer som Andreas Johansson Heinö och andra mediala linslöss. De torgför inte i första hand sina åsikter ur ett humanitärt perspektiv utan för att själva må bra och exponera sina klädsamma PK-ståndpunkter för likasinnade. Sveriges totala migrationsbudget hade kunnat hjälpa alla världens flyktingar på plats, vilket Hans Rosling visade. Vad som aldrig framkom då är att Sverige inte har råd med den summa som kommer bli resultatet av den förda politiken. Svensk statsbudget och svensk samhällsekonomi kommer på sikt att haverera, och efter det kommer Sverige inte att kunna hjälpa någon. Det värsta är inte själva haveriet utan konsekvenserna. Vi kommer lokalt och bara exklusivt i Sverige att få se och uppleva scener och tragedier som inte förekommit i fredstid i Europa sedan 1930-talet i Tyskland. Danmark, Norge och Finland kommer att låta vakta sina gränser mot Sverige, inte av sin polis och tull utan av sin militär. Det finns nu ingen tid att lyssna på Andreas Johansson Heinös och hans gelikars gråtmilda flum. All kraft måste inriktas på ett regimskifte i landet snarast möjligt. Därefter stängda gränser, tvärstopp på all invandring, stor mobilisering för att spåra och utvisa alla de hundratusentals personer som uppehåller sig i landet illegalt och repatriering av alla som inte uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention. Det är enda sättet att undvika statsbankrutt och statens fall.

DET GODA SAMHÄLLET

Richard Sörman

Är de svenskar som förespråkar en fortsatt generös flyktingmottagning beredda att ta ett moraliskt ansvar för de konsekvenser som en sådan politik kommer att medföra? Är de beredda att säga att gängkriminalitet, rånade ungdomar, våldtagna kvinnor och bostadslösa pensionärer (och mycket annat) är ett pris som är värt att betala? Det är hedersamt när en immigrationsförespråkare som Andreas Johansson Heinö erkänner att immigrationen medför ”svårigheter”. Men är han beredd att ta moraliskt ansvar för de offer som immigrationen kräver?

Begreppet ”moraliskt ansvar” brukar användas för att beteckna det ansvar man tillskriver människor som ska vara vuxna och förståndiga nog att göra skillnad mellan rätt och fel och att förstå de moraliska konsekvenserna av sina handlingar. Ämnet vuxenhet och förstånd är intressant, men jag tänkte här säga något om konsekvenserna. Klarar vi av att se och att erkänna de konsekvenser våra politiska ställningstaganden medför för oss själva och andra…

View original post 819 fler ord

Skulden från det gångna ska betalas vid nästa val.

”Vi kommer tala mycket om skuld, och många har mycket att förklara.”

Detta är helt uppenbart och även ofrånkomligt. Att det finns en enormt stor skuld i rena ekonomiska termer framgår klart av nationalräkenskaperna för tiden 2006-2019. Gigantiska summor pengar har transfererats från svenska folkets ägande till personer som inte har haft någon som helst rätt till dessa pengar enligt samhällskontraktet mellan staten och folket.

Tre procent av alla de utlänningar som kommit till Sverige under dessa tretton år är riktiga flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Kostnaderna för dessa ryms inom den svenska biståndsbudgeten både när det gäller ekonomi och moral. De övriga nittiosju procenten är ekonomiska migranter, sociala turister, bankomatflyktingar, internationella äventyrare, lycksökare och några är terrorister. De enorma kostnaderna för dessa har aldrig rymts i den statliga budgeten av något skäl, eftersom dessa har inverkat menligt på svenska folkets välfärd – garanterad i samhällskontraktet.

Utöver att dessa migranter parasiterar på det svenska socialförsäkringssystemet med minst 74 miljarder kronor per år (74 000 000 000 SEK/år), tillkommer enorma kostnader för polisväsendet, domstolsväsendet, fängelseväsendet, tullverket, kustbevakningen, det statliga systemet för tolkar samt därutöver kostnader för vandalism, anlagda bränder, sprängningar och annan skadegörelse och övriga förluster i liv och egendom.

Ovanpå allt detta kommer det kommunala skuldberget, som först nu har börjat diskuteras på allvar. Värst med detta är att det kommer expandera okontrollerat efterhand som ytterligare kostnader vältras över från staten till kommunerna.

Sedan får man inte glömma att det totalt fortfarande flödar in cirka 100 000 migranter per år till Sverige. Detta alltså i det land som har Europas högsta arbetslöshet, och en skriande brist på bostäder, en överbelastad sjukvård, en eftersatt äldrevård, en underbemannad ordningsmakt, ett misskött och vanvårdat nationellt försvar och en förfärande hög skuldsättning inom civilsamhällets privatekonomiska sektor.

Slutligen det kanske farligaste av allt. Alla tecken tyder på att vi snart går in i en lågkonjunktur, som enligt somliga vederhäftiga bedömare kan komma att bli den längsta och djupaste i mannaminne.

Det är mot denna bakgrund som alla ansvarsfulla medborgare måste bedöma och ta ställning till den ofantliga skuldbörda som åligger de ansvariga för vårt lands ytterst bevärliga, för att inte säga prekära, situation och ekonomiska belägenhet. Det är främst och formellt två personer som bär ansvaret för den uppkomna skulden; statsministrarna Fredrik Reinfeldt (2006-2014) och Stefan Löfven (2014-). Även riksdagens talmän Per Westerberg (2006-2014), Urban Ahlin (2014-2018) och Andreas Norlén (2018-) kan tillsammans med de båda statsministrarna sägas vara delaktiga i huvudansvaret.

Frågan är om avsättning av dessa fem personer är tillräckligt?

Innan landet kan återupprättas och gå vidare mot en bättre framtid måste ansvar utkrävas för de tretton årens vanstyre och förskingring av de nationella tillgångarna. Detta bör ske vid nästa allmänna val (extra eller ordinarie).

Vid detta val blir sannolikt det nya konservativa blocket (Sd, M, Kd) störst, troligen med minst fem mandats övervikt. Sd kommer otvetydigt att bli störst i denna majoritetskonstellation därefter M och Kd sist. Detta är en helt ny situation i svensk politik, som ihop med det gamla skuldsaldot bör få konsekvenser.

När man skapar sin koalition bör man för att balansera de två stora partierna komma överens om att hämta koalitionens statsminister från det minsta partiet, d.v.s. föra fram Kd:s partiledare Ebba Busch Thor som statsministerkandidat. Det är inte uteslutet att detta förslag skulle få röster i kammaren utanför det nya blocket, t.ex. från de små mittenpartierna. M kan inte få statsministerposten på grund av att man bär hälften av skuldberget från det gångna. M kan få en av de i rang närmast följande posterna – utrikesminister eller finansminister – men inte båda. Justitieministerposten bör vara vikt för Sd:s partiledare Jimmie Åkesson.

Riksdagen talman bör hämtas från det största partiet, en princip som det kommande största oppositionspartiet S har hävdat de senaste hundra åren. En person som inte har någon skuld i det gångna, tillhör det största partiet och som har tidigare erfarenhet och goda vitsord som vice talman är Sd:s Björn Söder.

n

DET GODA SAMHÄLLET

Richard Sörman

När blir det relevant att tala om förvållan och skuld? När blir någon skyldig till något? Den aktuella debatten om gängkriminalitetens orsaker döljer en än mer smärtsam debatt om vem som är skyldig till gängkriminalitetens utbredning i Sverige. Skuld verkar uppstå när någon avviker från det normala och förväntade på ett sätt som får negativa konsekvenser. Det behöver inte vara ett resultat av onda avsikter. Man kan också hållas skyldig på grund av sin vårdslöshet.

Vi har fått en filosofisk debatt i Sverige om orsakssamband sedan statsminister Stefan Löfven påstod att den nya och våldsamma gängkriminaliteten inte orsakats av invandringen. Det går säkert att hitta flera skäl till varför Stefan Löfven och hans regering inte vill kännas vid de uppenbara kopplingar som finns mellan invandring och kriminalitet. Det har bland annat sagts att de inte vill erkänna att SD hade rätt. Ett möjligt och kanske viktigt skäl som…

View original post 835 fler ord

Ingen finansiering av politisk propagandateater (Fake Theater).

Vår svenska teater hör inte hemma under det normativa forngrekiska begreppet teater, utan under begreppet samtida politisk propaganda. Att vara intressant, tankeväckande, sedelärande, bildande, informativ och samtidigt underhållande, har klassisk teater visat sig kunna under årtusenden. Problemet idag är att genrens folk inte vill se sig själva som underhållare, utan snarare som scenens talare, profeter, opinionsbildare, uttolkare, missionärer och samhällets ”samvete”. Denna ambition ger ett mästrande, mässande, tråkigt, träigt, trist och enahanda resultat samt blir en enformig envägskommunikation från scen till auditorium. Värst är dock att det inte är underhållning, avkoppling eller ens upplevelseinriktad förströelse som det går att interagera med som publik. Det är helt enkelt en vanlig föreläsning förklädd till konstnärlig utövning av något slag.

Den här typen av pseudokonst kommer aldrig bära sig ekonomiskt med någon varaktighet om skådespelarna inte ser sig som underhållare och förmedlare av tidlös konst, och framför allt lämnar över pekpinnar och dylikt till pedagogerna. Det är bara den riktiga konsten som överlever av egen kraft. Det är därför som staten aldrig får bekosta sådan utövning med en enda skattekrona. Däremot får staten gärna skattebefria sådan verksamhet helt.

Teaterpotentialen dränks i manshat

 

 

Den svenska erfarenheten idag är att vi behöver en ny författning.

”… grundlag är folket instruktion till sina beslutande ombud …”

Ja, i den bästa av idealstater skulle det vara så. Men så är det absolut inte i Sverige, snarast tvärtom. Gällande regeringsform (RF:1974), som efter en mycket långt utdragen utrednings- och beredningstid slutligt klubbades den 6 juni 1974 och trädde ikraft den 1 januari 1975, har aldrig förelagts det folk vars makt och representation den påstås reglera. Ingen kan någonsin hävda att denna primära grundlag har någon äkta folkligt förankrad legitimitet. Förutom att den till sitt innehåll är vag, svag, otillräcklig och helt saknar balanssystem är den också till form och stil obrukbart intellektuellt formulerad samt avfattad på ett för en författning oacceptabelt banalt språk, och det är därför som den totalt måste förkastas och välmotiverat avskaffas helt. Detta för att ersättas av en reviderad och i tillämpliga delar tillagd version av dess föregångare RF:1809.

 

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

Den viktigaste regeln i Sveriges främsta grundlag, regeringsformen, står längst fram i första kapitlets första paragraf. Den lyder:

All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Sedan förklaras lite mer detalj hur makten som utgår från folket ska bli lag och praxis:

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

View original post 688 fler ord

Västerlandet måste åter göras till en framgångssaga

Ja, hippierörelsen, det revolutionära 1968 och rörelsen mot Vietnamkriget var alla fenomen som avlöste de 25 gyllene åren efter andra världskriget, men de var inte orsaken till alla de fasor – degenereringen, den kulturella skymningen, den defekta världsekonomin, samhällsförfallet, kriminaliteten, drogmissbruket och sedermera även miljöförstöringen, genusflummet, upplösning av akademin, massmigrationen, postmodernismen och den politiska korrektheten – som följde och som pågår än.

Det som hade börjat och pågått ett tag, när hippierna gjorde sin entré, 68:orna i tryffel- och rödvinsvänstern trädde fram och yrkesdemonstranterna i den anarko-kommunistiska Vietnamrörelsen började gapa och skrika, var den gradvisa och smygande accelerationen av kravlöshet, förnekelse av traditionens betydelse, ohederlighet, moralupplösning, övergivande av normer, missriktad tolerans, nihilism, urholkad pliktkänsla, egoism, vekhet, bekvämlighet, bristande disciplin, oärlighet, svaghet, obeslutsamhet och bristande mod. Allt detta i kombination med en utveckling där stater och kollektivistiska lösningar bredde ut sig på civilsamhällets, kyrkans, familjens och den traditionella utbildningens bekostnad.

Denna undermåliga utveckling av den västerländska kultursfärens samhällsanda ledde till att det inte längre frambringades stora personligheter av hög kvalitet och kompetens inom politiken – t.ex. Roosevelt, Churchill, De Gaulle – i den militära världen – t.ex. George Marshall, Douglas MacArthur, George Patton – och detsamma gällde också inom konst och vetenskap (undantaget naturvetenskap). Även näringslivet fick en negativ utveckling, bl.a. till följd av övergången från fysiska personer som ägare till juridiska personer. Gradvis dog befattningshavare med plikttroget ideellt sinnelag, hög kompetens, rent samvete och stor auktoritet ut, utan att ersättas av nya sådana. Idag styrs alla samhällssektorer av personer med medioker medelmåttig personlighet, bristande kompetens, dåligt civilkurage, sårbar privatmoral, materialistisk livsåskådning, osjälvständig karaktär och andra liknande egenskaper, som är en förutsättning för att bli en hängiven och lydig politiskt korrekt befattningshavare och mönstermedborgare i en totalitär stat.

Dagens ihåliga och sårbara skräpsamhälle har inget att yvas över och ju fortare det skrotas ju bättre, innan det faller ihop av sig självt. Låt oss återgå till ett gott, konservativt och gediget samhälle byggt på vetenskap och beprövad erfarenhet.

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

Historien har uppvisat många storslagna perioder. En särskilt storslagen period har många av oss själva fått uppleva, en epok som i stort sett var befriad från krig och elände, som utfärdade trovärdiga löften om höjd levnadsstandard för alla sina medlemmar och som därtill åtnjöt medlemmarnas – och även många andra folks – entusiastiska stöd. Jag undrar om något historiskt tidevarv kan mäta sig med det som utvecklades med USA som epicentrum under den tjugofemårsperiod som inleddes med andra världskrigets slut.

Man kan med rätta hävda att detta kvartssekel var en triumfperiod inte bara i USA utan även i de andra länderna i den västliga sfären av utvecklade demokratiska marknadsekonomier, exempelvis Sverige. Men det var ändå USA som i kraft av sin styrka och till sin synes aldrig fallerande energi och innovativitet inte bara la ut rälsen för utvecklingen utan dessutom själv utgjorde vägvisaren för hur det nya, moderna…

View original post 600 fler ord

Den nödvändiga svenska politiska vindriktningen.

Bra beskrivning och prognos. Låt mig komplettera med några synpunkter.

Det är av väsentlig betydelse att Mp (mörkgrönt) och L (turkost) försvinner ur riksdagen. Därmed mister bägge de traditionella blocken var sitt parti. Båda partierna har blivit starkt irrelevanta.

Det rödgröna blocket kommer därefter bestå av S (rött), V (mörkrött) och C (ljusgrönt), med runt fyrtio procent av väljarstödet inledningsvis vid nyval eller 30-35 % vid nästa ordinarie val. Det är lagom och bra.

Det nya konservativa blocket M (ljusblått), Kd (blått) och Sd (blågult) får då runt sextio procent respektive 65-70 %. Det är också lagom och bra.

Kommer sedan även MED (mörkblått) och AfS (ultrablågult) senare att få representation i riksdagen är det bara av goda. För MED gäller det att vara en blåslampa på Moderaterna i riktning högerut, och för AfS att vara detsamma för Sverigedemokraterna.

Blir det så ser det riktigt bra ut för Sverige.

DET GODA SAMHÄLLET

Anders Leion

I Finland har tusentals år gamla skidor hittats. De bevaras i de myrar i vilka de en gång sjunkit ned. I modern tid har finska skidåkare (efter dopingskandalen i Lahtis 2001) inte kunnat hävda sig. I backhoppning var de däremot länge dominerande.

I Sverige talar man gärna om det svenska musikundret, och syftar därvid bland annat på svenska låtskrivares förmåga att gång på gång producera alster som får världsvid spridning.

I Norge har man länge varit så överlägsen i längdåkningens spår att man antagligen tar sin dominans som given.

View original post 518 fler ord