John Cleese – Är det rättvist att män som kallar sig kvinnor kan tävla mot kvinnor?

Hela den aktuella debatten om kön är en hägring. Den har inget innehåll som har med verkligheten att göra.

Att prata om biologiska män är som att prata om mänskliga människor. Män är män och människor är människor. Det finns bara två kön. Visst kan man skapa artificiella varelser som ser ut som något annat än de är men förändrar ingenting i sak. Kvinnor kan föda barn. Det kan inte män. Män kan befrukta en kvinna. Det kan inte en annan kvinna. Det den aktuella debatten handlar om är att det finns fullgångna idioter som inte accepterar denna naturens enkla sanning. Hur dessa människor känner sig eller ”upplever” sig vara är ingenting som riktiga och normala människor behöver bry sig om eller ta någon som helst hänsyn till, då de lever i en lögn, en illusion och i en mental fantasivärld.

I alla de discipliner i sportens värld som är uppdelade i manliga och kvinnliga klasser – alla är det inte, t.ex. dressyrridning – får naturligtvis ingen tillåtas fuska av rena och uppenbara rättviseskäl.

Den reslige humanisten John Cleese gör misstaget att ge sig in i polemik med de genusbedragare som vill komma in i idrottens värld på falska premisser, d.v.s. män som orättmätigt vill tävla mot kvinnor. Dessa ska bara avisas bryskt, för att det är ett överlagt och medvetet bedrägeri och ett onaturligt krav, av personer som med ett modernt språkbruk kan sägas ”inte ha alla hästar hemma”.

 

f1

Bilden visar den isländske skådespelaren Hafþór Júlíus Björnsson (205 cm lång) och den brittiska skådespelerskan Lena Headey (166 cm lång). Det finns en anledning till att dessa två inte tillåts tävla mot varandra vid organiserade idrottstävlingar. Den som inte förstår det bör inte yttra sig i debatten.

DET GODA SAMHÄLLET

Visa originalinlägg 48 fler ord

Avveckla Folkbildningsrådet så fort som möjligt efter ett regimskifte.

Folkbildningsrådets mer än fyra miljarder kronor från staten bör avvecklas snarast möjligt. Kunde folkbildningsverksamheten klara sig utan statsbidrag när den startades vid förra sekelskiftet kan den göra det idag också.

Dessa mer än fyra miljarder kronor behövs som statsbidrag till äldre- och sjukvården i Sverige avsevärt mycket bättre och mera angeläget, än till all den flummiga verksamhet som bedrivs under Folkbildningsrådet, vilket omedelbart bör avskaffas när studieförbund och andra ska stå på egna ben.

Det ankommer på Sveriges nästa regering att skyndsamt effektuera detta så snart man tillträtt enligt min mening.

 

Vilket ansvar har Folkbildningsrådet för finansiering av islamistiska miljöer?

Om att stå upp för eller lämna Sverige.

I förstone kan läsningen av pseudonymen Bengt Dhovers text uppfattas som dyster och väcka förstämning. Vid närmare analys visar sig så icke vara fallet.

Om alla de som omnämns som dysterkvistar skulle lämna Sverige – vilka alla är högproduktiva nettoskattebetalare eller sparsamma, ordentliga och ansvarskännande seniormedborgare, godartade barn eller rekorderliga gästarbetare – blir det svenska samhällets kollaps och totala sammanbrott avsevärt påskyndat i tid. Plus naturligtvis att landets statskassa blir mer än kraftig dränerad. När detta odugliga samhällssystem har gått i graven, kan alla dysterkvistar återvända, bygga upp det igen och naturligtvis försäkra sig om makten över det. Bra va’?

Om alla dysterkvistar stannar och biter ihop ännu en tid, kan de avvakta och se hur förfallet eskalerar för varje dag som går, hur Sverige blir fattigare för varje budget som läggs, hur landet blir mer och mer skuldsatt ju längre tiden går – efter Corona kommer vi att vara så skuldsatta att vi inte kan gå ur EU ens om vi vill – och slutligen hur staten börjar lösas upp i brist på pengar och ledning värd namnet. När statens pengar är slut kommer ghettonas befolkningar – helt försörjda av staten – att göra uppror tillsammans med de runt en halv miljon illegala personerna som döljer sig i Sverige, av vilka många är såväl kriminella som beväpnade. När det sker och statsledningen antingen kapitulerar eller inte vet vad den ska göra, kommer huvuddelen av den svenska medelklassen och hela den svenska arbetarklassen spontant att starta en kraftfull folkresning mot anarkin och kväsa ett inbördeskrig i sin linda. Alla icke-medborgare kommer då att fly landet när sötebrödsdagarna är över och söka nya jaktmarker. När sanningen om det svenska korthuset har visat sig för alla och envar, kommer sedan den detroniserade PK-regimen frivilligt att träda tillbaka och utlysa extraval, vilket då kommer att vinnas stort av dysterkvistarnas nya företrädare. Bra va’?

Det fina i denna kråksång är att oavsett vad dysterkvistarna än gör, kommer det svenska PK-etablissemanget snart inte bara köra i diket utan bränna helt ut i geografin för gott.

Deras fördärvelsebringande politik, deras vansinniga ekonomiska slöseri, deras groteska massinvandring, deras korruption, deras svågerpolitik, deras lömska desinformativa propaganda, deras lögner, deras repressiva myndighetsutövning, deras falska förespeglingar, deras svek mot sitt eget folk och deras förräderi mot sanning, frihet och demokrati kommer slutligen att bli deras fall när systemet faller av egen tyngd.

Då är det en fördel om dysterkvistarna finns där och kan ta ansvar för Sverige. Bra va’?

DET GODA SAMHÄLLET

”Should I stay or should I go?” är den välkända refrängen från The Clash’s gamla hit från 1981. Den snutten skulle kunna vara signaturmelodi för de som följer svensk politik och har kunnat följa debattens fördumning samtidigt som situationen blir allt allvarligare. Den som debatterar på nätet kan inte ha undgått frågan om huruvida det är dags att lämna landet, vilket ofta manar fram intensiva känslor både för och emot.

Men innan vi kommit dit måste vi börja med en grundläggande frågeställning: Är Sverige såpass misskött och underminerat att det föreligger en reell risk för systemkollaps i vår livstid?

Visa originalinlägg 640 fler ord

Oddsen för sanningen och friheten i Sverige är inte goda.

”Skriver man böcker och/eller debattinlägg med ”fel” text eller ”fel” omslag riskerar man råka illa ut i självcensurens, åsiktskorridorernas och den stelbenta byråkratins förlovade land. Eller producerar ”fel” sorts konst såsom gatukonstnären Dan Park, vilken hamnat i fängelse ett flertal gånger och dessutom utsatts för att polisen på den politiserade åklageriets order kommit och beslagtagit hans alster”, skriver Tommy Hansson.

Precis på pricken så ser Sverige ut idag. Enda skillnaden mellan Sverige och t.ex. Sovjetunionen och DDR är att vi inte har systemet inskrivet i författningen, men det är som bekant praxis som är det avgörande viktiga.

Där Tommy Hansson skriver om nonkonforma svenska konstnärer kan vi tillfoga vår mest internationellt kände dissidentkonstnär Lars Vilks.

Större delen av Riksdagen, hela regeringsmakten, domstolsväsendet, åklageriet, polisledningen, merparten av förvaltningsmyndigheterna, universiteten, SVT/SR, Krigsmaktens överkommando, Svenska Kyrkan och fackföreningsrörelsen (som har en korporativ delaktighet i statsapparaten i Sverige) är fullständigt marinerat i politisk korrekthet och totalt genompolitiserat. Slutligen kan man också konstatera att svensk traditionell press är en lydig och ivrig megafon för den rådande ordningen.

På folkets sida står delar av näringslivet (om än passivt), ideella organisationer, enskilda medborgare, stiftelser och svensk alternativmedia, där särskilt Swebbtv och Det Goda Samhället bör nämnas.

Oddsen för sanningen och friheten i Sverige är inte goda.

Tommy Hanssons Blogg

Sverige har formellt yttrandefrihet. I praktiken är denna dock kringskuren på grund av en censurmentalitet som genomsyrar politik, media och debatt. Denna yttrar sig i att envar som avviker från de hårt avgränsade åsiktskorridorerna riskerar att råka illa ut. Flera exempel under senare tid illustrerar vad jag menar.

Låt oss börja med den liberale debattören med mera Alexander Bard, född 1961, vilken hade oförsyntheten att på Twitter lägga ut synpunkter på Black Lives Matter-rörelsen som fick PK-folket att kippa efter andan. Det resulterade också i att Bard tvingades avsluta sin medverkan som jurymedlem i TV4s Talang. Tweetens lydelse återges ovan.

”Martin Luther King hade hatat Black Lives Matter”, citeras Bard av sajten Nyheter Idag. ”Han var stenhård med att man går i kyrkan på söndagar, jobbar sex dagar i veckan, tvättar sina barn och ser till att barnen går i skolan.”

I samma veva som Alexander Bard…

Visa originalinlägg 651 fler ord

Skandalen kring beslagtagandet av Aron Flams bokupplaga handlar inte om ett upphovsrättsmål, utan om den svenska statens försök att undertrycka sanningen om krigsårens svenska samarbete med Nazi-tyskland.

Jag kan inte presentera bevis i saken, lika lite som Krister Petersson kan göra det i Palmefrågan. Men jag kan peka på indicier, mönster, likheter och även kända intentioner hos andra liknande fall.

Om stora internationella jättar som Facebook och Twitter kan falla till föga för Morgan Johanssons välkända iver för censur mot dissidenter, oliktänkande och fria konstnärliga utövare, vad ska då inte en liten tilltufsad museiägare med dålig ekonomi göra inför PK-etablissemangets förkrossande övermakt.

Beslagtagandet av Aron Flams bokupplaga har sin motsvarighet i beslagtagandet av dagstidningsupplagor under krigsåren 1939-1945. Det handlar dessutom om samma sak. Tidningarna beslagtogs under kriget med motiveringen att publiceringarna kunde skada Sveriges förhållande till främmande makt d.v.s. Tyskland i det här fallet.

Socialdemokraterna behärskade makten i Sverige helt under kriget* även om det på pappret var en samlingsregering, men denna var mest en kuliss av enighet inför en krigisk omvärld.

Aron Flams bok kastar såväl gammalt som nytt ljus över de svenska socialisternas undfallande tillmötesgående, bredvillighet, samarbetsvilja, feghet och fjäsk inför sina ideologiska kusiner i Tredje Riket. Där uppmärksammas regeringens bortförklaringar, mörkningar, censur, lögner, desinformation och bedrägerier gentemot det svenska folket och den västliga militäralliansen. Även antisemitismen har varit närvarande i det socialdemokratiska partiet under hela dess 131-åriga existens. Starkast yttrade detta sig mellan Olympiska spelen i Berlin 1936 och fram till krigsslutet 1945. Idag är antisemitismen, särskilt inom SSU, ännu värre än under andra världskriget och särskilt utpräglad är den i Malmö stad – Sveriges motsvarighet till Molenbeek i Belgien.

I detta sammanhang vill jag betona att jag inte anser att det i första hand är det faktum att Aron Flam är av judisk börd som utgör grunden för agerande mot honom. Det är först och främst hans avslöjanden och kunskapsspridning om de svenska socialisternas skändligheter under kriget, men det handlar också om hans enorma popularitet inom svensk alternativmedia och dissidentsubklultur.

Värst inom svenskt PK-etablissemang när det gäller svek och hyckleri är de traditionella svenska massmedierna, som har haft kännedom om socialisternas svek och mörkningar under alla de 84 åren sedan 1936, vilka förresten råkar sammanfall med de 84 åren av socialdemokratisk politisk hegemoni under tiden 1936-2020. Inte ens Sovjetunionen kunde ståta med en så lång hegemoniepok, som bara blev blyga 74 år (1917-1991).

Man behöver varken vara en konspirationsteoretiker eller en aluminiumfoliehjälm för att förstå var skon klämmer när det gäller den aktuella svenska Tigeraffären.

 

* och dessutom under hela perioden 1936-1976

Platon och facit till vår tid.

Tänk att mänskligheten efter drygt tjugotre sekler inte känner igen Platons kraftfulla beskrivningar och varningar när den ser sig omkring idag.

”Det finns ingen ordning eller återhållsamhet …”

”… hyllar bara ledare som beter sig som undersåtar …”

”Det görs ingen skillnad mellan medborgare och utlänningar …”

”Lärarna är rädda för eleverna och fjäskar för dem …”

”… blir människornas sinnen så känsliga att minsta tecken på plikt och återhållsamhet för dem framstår som outhärdligt …”

”… struntar de i alla lagar, såväl de skrivna som de oskrivna …”

Läsningen av Platons teorier, analyser, beskrivning av utvecklingsfaser och förutsägelser är genuint kuslig i alla sina delar.

Sekel efter sekel, millennium efter millennium upprepar människorna sina välkända misstag, och fångas hela tiden av sin egen determinism och sitt självvalda öde.

Att vår tids demokratiska fas går mot sitt slut är uppenbart, och likaså att den kommer ersättas av tyranniet (enligt Platons beskrivning), i vår tid symboliserat av det kinesiska väldet, den ryska staten, Europeiska Unionen, Islams ambitioner och det politiska partiet Demokraterna i Förenta Staterna.

Det enda vi inte kan föreställa oss idag är vad som en gång kommer att ersätta tyranniet. Det vi kan vara säkra på är att ingen som lever idag kommer att få uppleva det. Därtill är enligt Platon epokerna för långa.

DET GODA SAMHÄLLET

I boken Staten presenterar Platon en teori om samhällsskickens ödesbundna och gradvisa dekadens i fem steg varav jag ska omnämna de tre sista eftersom de förefaller relevanta för vårt historiska tidevarv.

Det är viktigt att komma ihåg att Platon, mer än statsvetare i vår tid, visste vad han pratade om eftersom han kunde överblicka fyrahundra års växlingar av statsskick i de grekiska stadsstaterna. Dagens västerland har bara ett sekels erfarenhet av demokratin och vi vet inget om hur den utvecklas. Vi tror att den är för evigt men Platon har en annan uppfattning.

Visa originalinlägg 599 fler ord

Postmodernismens mörka hjärta.

Efter Gunnar Sandelins genomgång av postmodernismens sanna väsen och kritiken från Jordan Peterson och andra, är det inte utan att man börjar fundera på vilka människor som attraheras av postmodernismen.

Under mer än femtio års tid har jag efterlyst tillkomsten av en vetenskaplig specialdisciplin som jag gett namnet politisk antropologi, som jag tror skulle kunna besvara frågan ovan.

Själv tror jag att postmodernismens grundare, profeter och tillskyndare var och är en samling olyckliga, pessimistiska, osjälvständiga, egocentrerade, vilsna och genuint destruktiva själar, vilka utöver detta också kan betecknas som helt skrupelfria, manipulativa, avundsjuka, känslokalla, trolösa, inhumana och i ordets djupaste betydelse onda.

De som attraheras av postmodernismen är å andra sidan naiva, trögtänkta, lata, kollektivistiskt lagda, initiativlösa, viljesvaga, omogna, lättledda, slöa, osäkra, gruppberoende, lågpresterande, egosvaga, latent aggressiva och har en starkt dominerande flockmentalitet som leder dem i fördärvet.

Globalisterna – som inte är postmodernister men samvetslösa, manipulativa, helt skrupelfria, inhumana och ondskefulla – insåg tidigt postmodernismens potential och har därefter skickligt för sina syften utnyttjat det stora ansiktslösa kollektivet som har fångats i den postmodernistiska tankefiguren.

Denna globalisternas utvalda kanonmat går det inte att påverka särskilt mycket eller göra något åt, då detta kollektiv är oemottagligt för logiskt, självständigt och rationellt tänkande. För att bli av med postmodernismens skadliga inverkan i världen måste vi inrikta oss på att avveckla de västerländska oligarkerna, de politiskt korrekta politikerna på nationell och internationell nivå samt en gång för alla ta död på den internationella postmodernistiska kulturmaffian, i de enskilda västerländska länderna såväl som i EU och FN och olika NGO:er samt privatägda organisationer.

Invandring och mörkläggning

Dagens bloggtext är skriven av Gunnar Sandelin. En kortare version, som innehåller första halvan av denna text, har tidigare publicerats på sajten Det Goda Samhället.

Det finns ett YouTube-klipp med den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan Peterson som har påverkat mig starkt. På tolv minuter förklarar han vad postmodernism är, varför vi måste skaffa oss kunskap om den och varför den måste bekämpas.

Sekvensen är några år gammal och säkerligen välkänd för många, men det hindrar inte att jag fortfarande kan spela upp den som ett slags revelj eller morgonbön för att få igång blodomlopp, närvarokänsla och tankeskärpa. Aldrig har jag väl hört ett så frenetiskt ordsvall utan en enda förflugen stavelse! ”He´s got the Holy Spirit in him”, tänker jag medan Peterson frilägger roten till mycket av vår tids ondska.

Med en närmast plågad framtoning beskriver Jordan Peterson postmodernismen som ett fientligt maktövertagande, som en ”en långt mer uthållig, illasinnad, skadlig…

Visa originalinlägg 1 822 fler ord

Bill Gates – mannen som ger globalismen ett ansikte.

Bill Gates är inte ond för att han är rik (super-mega-rik = världens rikaste man) eller för att han är jude eller för att han har borgerliga kulturvärderingar. Han är en genomond man för att han är en politiskt korrekt globalistisk oligark, och ingår i ledningen för New World Order och för den internationella monopolkapitalistmaffian samt alla djupa staters yttersta uppdragsgivare.

Motsatsen och absoluta motpolen till Bill Gates var den superrike (en gång sjua på rankingen över världens rikaste män) svenske nationellt sinnade patrioten och filantropen Ingvar Kamprad. Han hade ingen dold agenda och han gick ingen annans ärenden. Honom kan Sverige vara stolt över i alla tider.

DET GODA SAMHÄLLET

Jag råkade säga något negativt om Bill Gates häromdan och fick genast på huden av en vän, som menade att Gates var en formidabel filantrop som åstadkom mycket gott med sin förmögenhet. En annan vän hyllade nyligen en artikel i Jewish Journal, som avfärdar kritiken mot Gates vaccinationskampanj som ”evil speech or talk”, eller för att citera Talmud: “slander is in the same category with murder.

Visa originalinlägg 716 fler ord

Om behovet av politisk antropologi.

I denna artikel får vi en klarlagd bild av de senaste trettio årens stadigt växande samhällsröta och i stunden varande akuta kollapstendenser. Här blottas den politiska sfärens och massmediernas sjuka och förvridna verklighetsuppfattning och världsbild, liksom dekonstruktionen av det svenska universitetsväsendet och svensk kultursektor.

Det postmodernistiska intellektuella flummet, värdegrundsfeltolkningssyndromet och verklighetsflykten, har sedan blandats samman med socialistiska och/eller kommunistiska nationalekonomiska önsketänkanden, till en rödgrön kvasipolitisk smet som aldrig kan utgöra någon grund för ett hållbart samhälle.

Själv har jag funderat i sextio år över behovet av en akademisk disciplin med arbetsnamnet politisk antropologi – som troligen av motståndarna skulle komma att utpekas som en nära släkting till rasbiologin – för att förklara och tackla problematiken med urartat mänskligt politiskt tänkande, handlande och dess konsekvenser för civilisationen.

När detta arbete påbörjas av framtida akademiker kan problemformuleringen ta utgångspunkt i Karl-Olov Arnstbergs utmärkta beskrivning av problematik och verifierbara konsekvenser.

Invandring och mörkläggning

I dessa coronoatider är det viktigt att inte glömma bort en äldre och mycket smittsam pandemi, som fortfarande härjar. Därför återpubliceras denna text, som första gången var med på bloggen för drygt tre år sedan.

Visa originalinlägg 992 fler ord

Vår plikt som folk och individer.

Det är inte bara moraliskt försvarbart att vilja bevara huvuddragen av sitt lands och sin kulturs etniska prägel. Det är vår plikt gentemot det land och den kultur som fött och danat oss som folk såväl som individer. Det bör också vara en plikt för oss att hedra de cirka femtio generationer av våra förfäder som stridit och kämpat för vårt hem på Jorden sedan sexhundratalet.

DET GODA SAMHÄLLET

IDÉ OCH KULTURNär människor debatterar rasism i Sverige 2020 kretsar diskussionen, enligt min mening, kring en enda väsentlig fråga. Den formuleras sällan eftersom den antagligen är för nyanserad och dessutom innehåller några delproblem som många aldrig kommer förbi. Men här kommer den, levererad direkt från den så kallade avgrundshögern på alternativmedia: Är det moraliskt försvarbart att vilja bevara huvuddragen av sitt lands eller sin kulturs etniska prägel?

Visa originalinlägg 835 fler ord