Vad gör vi om en Sd/M/Kd-regering inte kan lösa Sveriges enorma problem?

Det är klart att det är summan av alla aspekter som avgör om storskaliga extremt riskfyllda sociala experiment ska ha någon möjlighet att lyckas. Däri har Richard Sörman rätt. Prognosen för massinvandringen till Sverige har aldrig varit annat än dålig, för att inte säga omöjlig. Cirka tre procent av alla de två miljoner kända personer som kommit in i landet sedan 1980 har varit flyktingar enligt definitionen i FN:s flyktingkonvention. Av de troligen runt åttahundranittiotusen okända personer som olagligen befinner sig i Sverige vet vi inte så mycket, men vi kan antaga att de inte skulle varit illegala invandrare om de hade uppfyllt kraven i FN:s flyktingkonvention. De tre procenten hade vårt land kunnat ta emot, integrera och problemfritt klara av att sörja för. Då hade vi sluppit både dagens högljudda, polariserade och resultatlösa debatt i frågan, och att nu försöka reda upp alla de enorma och akuta problem staten, samhället och nationen brottas med.

Prognosen för att lösa den oproportionerliga massinvandringens sociala, ekonomiska, logistiska, politiska, religiösa och etniska konsekvenser är mer än synnerligen dyster. Vår massmigration är större per capita än motsvarande i USA på 1900-talet. I förlängningen kan den leda till en statsbankrutt för Sverige. Svårigheten för EU att hjälpa oss ur den rävsaxen är minst sagt mer än betydande, och under alla förhållanden betydligt mycket värre än fallet med EU-medlemmen Grekland. Slarvet, underlåtenheten, naiviteten, slöseriet, ineffektiviteten, ansvarslösheten och lättsinnigheten från 7-klöverpartiernas sida under hela 2000-talet har gett konsekvenser för vårt land och vårt folk som är närmast obotliga. Det är inte helt uteslutet att en Sd/M/Kd-regering, även med en 60-procentig majoritet i Riksdagen, misslyckas med projektet Rädda Sverige och vad göt vid då Richard Sörman?

DET GODA SAMHÄLLET

Richard Sörman

I den debatt som nu pågår kring brott och straff, ansvar och konsekvens hänvisar många till individens fria vilja. ”Man kan inte skylla på strukturer och normer” sägs det. ”Alla människor får ta ansvar för sina egna handlingar.” Problemet med den här argumentationen – som syftar till att parera alla ursäktande hänvisningar till socio-ekonomiska faktorer – är idag att den riskerar få oss att underskatta betydelsen av bakgrund och kultur. Föreställningen att alla samhällsproblem ska adresseras på individnivå framstår som närmast extremliberal och kommer garanterat leda till en mängd svårigheter.

Är en 18-årig ung man ensam ansvarig för ett brott han själv har begått? I formell mening: ja! Vi kan bara dömas i svensk domstol för det vi gör som individer.

View original post 969 fler ord

Säg åt Greta Thunberg att växa upp.

Det är helt klart och ställt utom varje rimligt tvivel att dagens fjortisaktivister (oavsett biologisk ålder) aldrig kommer att åstadkomma någonting någonsin. Hur gapiga och tossiga de än är förblir de ömtåliga som en snöflinga och okunniga som en svensk läroplan. Bäst vore om alla dessa PK-marinerade och söndercurlade små offerkoftor råkade ut för ett fjorton dagar långt nationellt strömavbrott. Först skulle de tystna för att sedan falla i ett koma-liknande apatiskt tillstånd. Skulle detta ske mitt i vintern skulle de helt enkelt frysa ihjäl om ingen tag hand om dem.

Det är dags att tala klarspråk nu. Själv säger jag så här. Skulle jag stöta på Greta Thunberg, skulle jag säga åt henne följande: ”Håll käften snorunge och gå hem och läs Lennart Bengtssons bok. Utbilda dig, börja arbeta och gör rätt för dig, om du inte bli försörjd av George Soros och hans stiftelse resten av livet, och därmed förlora allt vad självständighet och anständighet heter.

DET GODA SAMHÄLLET

Bitte Assarmo

”Ni kan förneka och hata klimatet så mycket ni vill, men de unga följer Greta. Och när de här grabbarna och tjejerna blir vuxna, då kan ni inte leva som ni gör längre, då ska ni få se på fan!”

Kommentaren flimrade förbi i mitt Facebookflöde häromdagen, och den fick mig att haja till av flera skäl. För det första är den så uppenbart korkad. Jag menar, vad betyder det att ”förneka och hata klimatet”? Det är ungefär som att påstå att någon ”förnekar och hatar tidvattnet” eller ”förnekar och hatar inandningar”. Goddag yxskaft hela vägen, liksom. För det andra är den skriven av en vuxen människa. Jag upprepar: En VUXEN människa.

View original post 771 fler ord

Angående den nya svenska koalitionsregeringen efter nästa val.

Sossar och liknande försöker alltid ta så mycket man kan, därför funderar Anders Lindberg i den riktningen, men dessutom är han heller ingen strateg att tala om.

Det är inte alls säkert att Sd kommer roffa åt sig, utan tänka strategiskt och se till att få en så nöjd och välfungerande koalitionsregering som möjligt.

Om de redovisade siffrorna (Sd 25,4 – M/Kd 23,4) står sig efter ett val bör Sd i första hand propsa på statsministerposten, justitieministerposten och inrikesministerposten (med eget departement i motsats till nu). Det är här det största arbetet måste göras och de största resurserna läggas.

Utrikesministern anses ju numera i Sverige vara nr. 2 i rang i regeringen. Den posten kan ju Ulf Kristersson få. Sverige bör iaktta en passiv attityd inom utrikespolitiken efter alla år av aktivism och gapig politik. Då kommer ju Ulf Kristersson väl till pass. Det finns en del att göra internt på UD, t.ex. gallra bland personalen och lägga ned Sida. Biståndsminister ska den nya regeringen inte ha.

Det skadar heller inte att utnyttja möjligheten i grundlagen att ta in partilösa ledamöter i regeringen. I fallet med Försvarsdepartementet skulle det vara till stort gagn om statsministern skulle kalla generalen Anders Brännström till posten som försvarsminister. Ett bra exempel på denna sorts lösning var Sven Romanus som justitieminister under Thorbjörn Fälldin.

Alla mjuka departement är det ju lämpligast att Kd tar hand om.

Det finns en viktig fråga till som inte berör regeringen. Om Sd inte bara blir det största partiet i den nya regeringskoalitionen utan också största parti i Riksdagen, är det ingen tvekan om att Sd ska besätta talmansposten. Detta är en princip som Socialdemokraterna har hävdat i hundra år så det torde inte bli något större problem. Däremot är det viktigt att Sd nominerar förre vice talmannen Björn Söder till posten. Han är idag tillsamman med sittande talman den mest kompetente personen i aktiv tjänst som Riksdagen förfogar över.

 

https://www.friatider.se/sd-st-rre-n-b-de-m-och-kd-tillsammans?fbclid=IwAR1swxngl8SsWnkdy5JSdX68smtqkdwuKDI0FOfK-s2EshW4Yqd5fzxiaN4

 

Verkligheten idag, imorgon och i framtiden.

Alla medlemmar av människosläktet är lika i värdighet enligt Förenta Nationerna. Vita, svarta, gula och röda, så ock inuiter, aboriginer och pygméer. Det är artgemenskapen som har format denna grundsats. Människan har högst status och därefter kommer övriga primater, som följs av delfiner, elefanter och alla andra däggdjur och därefter av alla övriga djur. Lägst status av allt levande har växterna.

Den artgemenskap som format tesen om alla människors värdighet kommer nog att bestå så länge arten består, för såvitt inte det dyker upp en helt annan art ur världsalltets galaxdjup och hävdar sig ha högre värdighet, status och värde än människan.

Värde och värdighet är två olika saker. Värdigheten som artgemensam och obestridlig har aldrig ifrågasatts av någon framträdande och normgivande gestalt i historien, inte av Moses, Konfucius, Buddha, Jesus eller liknande. Ordet värde i frasen ”allas lika värde” har ingen innebörd eller mening eftersom företeelsen inte finns i verkligheten. Många skyller detta innehållslösa begrepp på allt från anarkism, kommunism och socialism till vänsterliberaler, vänsterteologer och olika rena flumsekter, men är troligen framtagen inom PK-ismen, som inte är mer än cirka femtio år gammal.

PK-ismen (den politiska korrektheten) är en löst sammansatt kvasireligiöst präglad gruppering för godhetsdyrkande medelmåttor inom kulturliv, högre utbildningsväsende, statlig förvaltning, kyrkor, NGO:er och massmedier i Västvärlden. Dessa personager tror inte själva på floskeln ”allas lika värde”, utan använder den bara som ett mantra för att skapa en falsk känsla av gemenskap. PK-isterna i sin tur är bara nyttiga idioter och redskap för den globala finans-, bank-, näringslivs- och medieeliten.

Dessa eliter har som slutmål ett enhetligt världssamfund (liknande islams och kommunismens) under deras ledning. I ett sådant behövs inte nationer, EU eller FN. De vet att ”allas lika värde” aldrig har funnits och aldrig heller kommer att existera, och har därför inget till övers för denna innehållslösa floskel, och om man når sitt mål kommer den först att bannlysas och sedan utplånas.

Oavsett hur slaget om världsordningen slutar, kommer dagens västerländska PK-etablissemang och dess ömtåliga och instabila samhällsbygge inte att överleva den bataljen. Därmed har det ihåliga mantrat ”allas lika värde” heller inte någon framtid. I den framtiden, hur den än ser ut, kommer Sveriges moderna CV inte att vara en tillgång utan en kvarnsten runt halsen. Ansvaret för det ligger helt hos dagens svenska PK-etablissemang och dogmen ”allas lika värde”.

DET GODA SAMHÄLLET

Anders Leion

Yögi tuggade rå potatis så länge att tuggorna blev söta. Det hade hon gjort i Estland och fortsatt med i Nyköping. Jussi var så utsvulten när han kom som litet krigsbarn att ha gick direkt till det dukade bordet och stoppade hela smörklumpen i munnen.

Jag vet inte vad det blev av Yögi men Jussi blev hög tjänsteman i Världsbanken.

Tillsammans med de två bodde jag i ett trevåningshus, färdigbyggt 1945. De flesta hade, liksom vi, föräldrar som var arbetare, men där fanns också några ingenjörer och även en man som kallades disponenten. Vad han disponerade fick jag aldrig klart för mig, men det var helt uppenbart att han hade högst social status. Alla hälsade på honom och han hälsade på alla.

View original post 657 fler ord

Klart att Sverige kan räddas, men …

Ja fy då, det var en riktigt dystopisk och defaitistisk drapa som kom ur P. E:s penna idag. Vem vill ha den sociala, ekonomiska, religiösa och kulturella pyttipanna – kryddad med grovt våld, tomhylsor, sprängdeg, mord, rån, våldtäkt, glaskross, begravningar, droghandel, terrorhot, vandalism, skattehöjningar och krackelerande välfärd – som idag präglar Sverige. Visst alla vet det i landet och utomlands, men ändå visslar de flesta och tittar i taket som om man inte ser det.

Man måste nog vara en riktig gangster, livsstilshuligan, legosoldat, gedigen asocial misantrop eller sinnesslö om man uppskattar vad vårt Sverige har förvandlats till. Vi måste erkänna att vi står upp till armhålorna i samhälleligt avskräde, kaos, anarki, dysfunktionell statsmakt och social misär bland de gamla, sjuka och fattiga. Allt detta för att något tusental PK-marinerade politiker ska kunna stå och orera i Riksdagen, i EU-högkvarteret i Bryssel eller i FN-skrapan i New York, om hur goda, medvetna, ansvarstagande och rättfärdiga de är.

Det är klart att det går att återföra Sverige till det skick landet var i under 1950-talet. Ett etniskt homogent samhälle med god samhällsekonomi, välfungerande rättsstat, starkt välfärdssamhälle, nationellt medvetande, god sammanhållning, hög moral och ett gott samvete.

Olof Palme hade rätt i att ”politik är att vilja.” Förutom det och mod, behövs det i Sverige idag också en överväldigande handlingskraft i stil med Birger jarls, Gustav Vasas, Karl XI:s och Gustav III:s.

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

En kommentator ställde nyligen rubrikens fråga och erbjöd två alternativa svar som något omskrivna löd så här:

Vi är de som delar historia med varandra. Vi är de som vet vilken bygd våra förfäder kom från.

Jag utgick ifrån att den där bygden låg någonstans i Sverige, inte i Eritrea. Alternativet formulerades så här:

Vi är de som identifierar oss enbart med vår plånbok som nettoskattebetalare.

View original post 669 fler ord

Sluta lyssna på de politiskt korrekta, rädda Sverige istället!

Vi behöver inte ta upp tid eller uppmärksamhet på migrationsposörer som Andreas Johansson Heinö och andra mediala linslöss. De torgför inte i första hand sina åsikter ur ett humanitärt perspektiv utan för att själva må bra och exponera sina klädsamma PK-ståndpunkter för likasinnade. Sveriges totala migrationsbudget hade kunnat hjälpa alla världens flyktingar på plats, vilket Hans Rosling visade. Vad som aldrig framkom då är att Sverige inte har råd med den summa som kommer bli resultatet av den förda politiken. Svensk statsbudget och svensk samhällsekonomi kommer på sikt att haverera, och efter det kommer Sverige inte att kunna hjälpa någon. Det värsta är inte själva haveriet utan konsekvenserna. Vi kommer lokalt och bara exklusivt i Sverige att få se och uppleva scener och tragedier som inte förekommit i fredstid i Europa sedan 1930-talet i Tyskland. Danmark, Norge och Finland kommer att låta vakta sina gränser mot Sverige, inte av sin polis och tull utan av sin militär. Det finns nu ingen tid att lyssna på Andreas Johansson Heinös och hans gelikars gråtmilda flum. All kraft måste inriktas på ett regimskifte i landet snarast möjligt. Därefter stängda gränser, tvärstopp på all invandring, stor mobilisering för att spåra och utvisa alla de hundratusentals personer som uppehåller sig i landet illegalt och repatriering av alla som inte uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention. Det är enda sättet att undvika statsbankrutt och statens fall.

DET GODA SAMHÄLLET

Richard Sörman

Är de svenskar som förespråkar en fortsatt generös flyktingmottagning beredda att ta ett moraliskt ansvar för de konsekvenser som en sådan politik kommer att medföra? Är de beredda att säga att gängkriminalitet, rånade ungdomar, våldtagna kvinnor och bostadslösa pensionärer (och mycket annat) är ett pris som är värt att betala? Det är hedersamt när en immigrationsförespråkare som Andreas Johansson Heinö erkänner att immigrationen medför ”svårigheter”. Men är han beredd att ta moraliskt ansvar för de offer som immigrationen kräver?

Begreppet ”moraliskt ansvar” brukar användas för att beteckna det ansvar man tillskriver människor som ska vara vuxna och förståndiga nog att göra skillnad mellan rätt och fel och att förstå de moraliska konsekvenserna av sina handlingar. Ämnet vuxenhet och förstånd är intressant, men jag tänkte här säga något om konsekvenserna. Klarar vi av att se och att erkänna de konsekvenser våra politiska ställningstaganden medför för oss själva och andra…

View original post 819 fler ord

Skulden från det gångna ska betalas vid nästa val.

”Vi kommer tala mycket om skuld, och många har mycket att förklara.”

Detta är helt uppenbart och även ofrånkomligt. Att det finns en enormt stor skuld i rena ekonomiska termer framgår klart av nationalräkenskaperna för tiden 2006-2019. Gigantiska summor pengar har transfererats från svenska folkets ägande till personer som inte har haft någon som helst rätt till dessa pengar enligt samhällskontraktet mellan staten och folket.

Tre procent av alla de utlänningar som kommit till Sverige under dessa tretton år är riktiga flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Kostnaderna för dessa ryms inom den svenska biståndsbudgeten både när det gäller ekonomi och moral. De övriga nittiosju procenten är ekonomiska migranter, sociala turister, bankomatflyktingar, internationella äventyrare, lycksökare och några är terrorister. De enorma kostnaderna för dessa har aldrig rymts i den statliga budgeten av något skäl, eftersom dessa har inverkat menligt på svenska folkets välfärd – garanterad i samhällskontraktet.

Utöver att dessa migranter parasiterar på det svenska socialförsäkringssystemet med minst 74 miljarder kronor per år (74 000 000 000 SEK/år), tillkommer enorma kostnader för polisväsendet, domstolsväsendet, fängelseväsendet, tullverket, kustbevakningen, det statliga systemet för tolkar samt därutöver kostnader för vandalism, anlagda bränder, sprängningar och annan skadegörelse och övriga förluster i liv och egendom.

Ovanpå allt detta kommer det kommunala skuldberget, som först nu har börjat diskuteras på allvar. Värst med detta är att det kommer expandera okontrollerat efterhand som ytterligare kostnader vältras över från staten till kommunerna.

Sedan får man inte glömma att det totalt fortfarande flödar in cirka 100 000 migranter per år till Sverige. Detta alltså i det land som har Europas högsta arbetslöshet, och en skriande brist på bostäder, en överbelastad sjukvård, en eftersatt äldrevård, en underbemannad ordningsmakt, ett misskött och vanvårdat nationellt försvar och en förfärande hög skuldsättning inom civilsamhällets privatekonomiska sektor.

Slutligen det kanske farligaste av allt. Alla tecken tyder på att vi snart går in i en lågkonjunktur, som enligt somliga vederhäftiga bedömare kan komma att bli den längsta och djupaste i mannaminne.

Det är mot denna bakgrund som alla ansvarsfulla medborgare måste bedöma och ta ställning till den ofantliga skuldbörda som åligger de ansvariga för vårt lands ytterst bevärliga, för att inte säga prekära, situation och ekonomiska belägenhet. Det är främst och formellt två personer som bär ansvaret för den uppkomna skulden; statsministrarna Fredrik Reinfeldt (2006-2014) och Stefan Löfven (2014-). Även riksdagens talmän Per Westerberg (2006-2014), Urban Ahlin (2014-2018) och Andreas Norlén (2018-) kan tillsammans med de båda statsministrarna sägas vara delaktiga i huvudansvaret.

Frågan är om avsättning av dessa fem personer är tillräckligt?

Innan landet kan återupprättas och gå vidare mot en bättre framtid måste ansvar utkrävas för de tretton årens vanstyre och förskingring av de nationella tillgångarna. Detta bör ske vid nästa allmänna val (extra eller ordinarie).

Vid detta val blir sannolikt det nya konservativa blocket (Sd, M, Kd) störst, troligen med minst fem mandats övervikt. Sd kommer otvetydigt att bli störst i denna majoritetskonstellation därefter M och Kd sist. Detta är en helt ny situation i svensk politik, som ihop med det gamla skuldsaldot bör få konsekvenser.

När man skapar sin koalition bör man för att balansera de två stora partierna komma överens om att hämta koalitionens statsminister från det minsta partiet, d.v.s. föra fram Kd:s partiledare Ebba Busch Thor som statsministerkandidat. Det är inte uteslutet att detta förslag skulle få röster i kammaren utanför det nya blocket, t.ex. från de små mittenpartierna. M kan inte få statsministerposten på grund av att man bär hälften av skuldberget från det gångna. M kan få en av de i rang närmast följande posterna – utrikesminister eller finansminister – men inte båda. Justitieministerposten bör vara vikt för Sd:s partiledare Jimmie Åkesson.

Riksdagen talman bör hämtas från det största partiet, en princip som det kommande största oppositionspartiet S har hävdat de senaste hundra åren. En person som inte har någon skuld i det gångna, tillhör det största partiet och som har tidigare erfarenhet och goda vitsord som vice talman är Sd:s Björn Söder.

n

DET GODA SAMHÄLLET

Richard Sörman

När blir det relevant att tala om förvållan och skuld? När blir någon skyldig till något? Den aktuella debatten om gängkriminalitetens orsaker döljer en än mer smärtsam debatt om vem som är skyldig till gängkriminalitetens utbredning i Sverige. Skuld verkar uppstå när någon avviker från det normala och förväntade på ett sätt som får negativa konsekvenser. Det behöver inte vara ett resultat av onda avsikter. Man kan också hållas skyldig på grund av sin vårdslöshet.

Vi har fått en filosofisk debatt i Sverige om orsakssamband sedan statsminister Stefan Löfven påstod att den nya och våldsamma gängkriminaliteten inte orsakats av invandringen. Det går säkert att hitta flera skäl till varför Stefan Löfven och hans regering inte vill kännas vid de uppenbara kopplingar som finns mellan invandring och kriminalitet. Det har bland annat sagts att de inte vill erkänna att SD hade rätt. Ett möjligt och kanske viktigt skäl som…

View original post 835 fler ord