Tänk att mänskligheten efter drygt tjugotre sekler inte känner igen Platons kraftfulla beskrivningar och varningar när den ser sig omkring idag.
”Det finns ingen ordning eller återhållsamhet …”
”… hyllar bara ledare som beter sig som undersåtar …”
”Det görs ingen skillnad mellan medborgare och utlänningar …”
”Lärarna är rädda för eleverna och fjäskar för dem …”
”… blir människornas sinnen så känsliga att minsta tecken på plikt och återhållsamhet för dem framstår som outhärdligt …”
”… struntar de i alla lagar, såväl de skrivna som de oskrivna …”
Läsningen av Platons teorier, analyser, beskrivning av utvecklingsfaser och förutsägelser är genuint kuslig i alla sina delar.
Sekel efter sekel, millennium efter millennium upprepar människorna sina välkända misstag, och fångas hela tiden av sin egen determinism och sitt självvalda öde.
Att vår tids demokratiska fas går mot sitt slut är uppenbart, och likaså att den kommer ersättas av tyranniet (enligt Platons beskrivning), i vår tid symboliserat av det kinesiska väldet, den ryska staten, Europeiska Unionen, Islams ambitioner och det politiska partiet Demokraterna i Förenta Staterna.
Det enda vi inte kan föreställa oss idag är vad som en gång kommer att ersätta tyranniet. Det vi kan vara säkra på är att ingen som lever idag kommer att få uppleva det. Därtill är enligt Platon epokerna för långa.
I boken Staten presenterar Platon en teori om samhällsskickens ödesbundna och gradvisa dekadens i fem steg varav jag ska omnämna de tre sista eftersom de förefaller relevanta för vårt historiska tidevarv.
Det är viktigt att komma ihåg att Platon, mer än statsvetare i vår tid, visste vad han pratade om eftersom han kunde överblicka fyrahundra års växlingar av statsskick i de grekiska stadsstaterna. Dagens västerland har bara ett sekels erfarenhet av demokratin och vi vet inget om hur den utvecklas. Vi tror att den är för evigt men Platon har en annan uppfattning.
Visa originalinlägg 599 fler ord
Magni Värld 