När sann humanism återkommer till högsätet i vårt Sverige.

Bitte Assarmos inlägg är viktigt för vårt lands mentala och moraliska hälsa. Jag hoppas att inläggets innehåll en dag kan hållas som anförande i Sveriges Riksdag. Detta efter att svenska folket vaknat och placerat starka, stridbara, ärliga, ansvarskännande och gediget humanistiska människor där. Då har också den hycklande, servila, fega, självgoda och aktivistiska svenska pressen gått i graven, och ersatts av riktiga publicister i Torgny Segerstedts och Herbert Tingstens anda. När den dagen randats har inte sådana som Sahlin, Ramberg, Reinfeldt, Schyffert och Gardell längre någon plats i det offentliga rummet i Sverige, eller i den svenska debatten, politiken eller kulturen.

DET GODA SAMHÄLLET

I helgen tittade jag på filmen ”Venom” som nyss haft premiär på Netflix. Den utspelar sig i Marvels serieuniversum och är en typisk serietidningsaction med hjältar och antihjältar och en rätt simpel kamp mellan gott och ont. Men liksom många andra filmer av den här typen är den intressant därför att den sätter fingret på ett fenomen som inte bara existerar i serievärlden utan även i vår egen verklighet, nämligen människor som från en upphöjd position kräver att mindre privilegierade ska göra olika typer av uppoffringar som de själva inte behöver.

Låtsashumanister som Anne Ramberg och Henrik Schyffert.

Visa originalinlägg 800 fler ord

Sanningen bakom åtalet mot Aron Flam måste utredas till fullo.

Allt som skildras i Aron Flams bok om den svenska statens agerande under senast världskrigstiden är oerhört genant, smärtsamt och traumatiskt för Sverige och det svenska folket. Det har dock hänt och går inte att göra något åt i sak, men kan och bör ges uttömmande spridning åt så många som möjligt för att lära av historien. Aron Flams bok ”Det här är en svensk tiger” är det främsta verket avseende denna fråga på svenska språket i världen.

Målet svenska staten mot Aron Flam är ännu inte skriven historia utan historia i vardande. Därför går det att påverka förloppet, som lär bli långvarigt med tanke på att detta mål kommer att färdas hela vägen genom rättsväsendet till ett slutligt avgörande i Sveriges Högsta Domstol. I detta sammanhang är det naturligtvis viktigt att Aron Flam blir företrädd av de bästa försvarsadvokaterna vårt land har, och även belysningen av sakfrågan kring Beredskapsmuseets upphovsrätt och Aron Flams eventuella kränkning av densamma.

Det allra viktigaste är emellertid något helt annat. Innan det är dags att skriva historien om detta mål och den slutliga domen har fallit, måste alla fakta bakom detta måls historia klarläggas och grundligt utredas. Vad och vilka krafter finns det bakom detta måls uppkomst, vid sidan av upphovsrättsmålet mellan Beredskapsmuseet och Aron Flam? Tvisten i den delen hade ju säkert kunnat lösas av parterna utan alltför stort rabalder. Därför blir frågan; varför är åklagaren så angelägen att beslagta och förstöra Aron Flams bok? Kanske är det inte bokens omslag utan dess innehåll som är problemet. Innehållet har ju knappast något intresse för Beredskapsmuseet.

Innehållet har däremot mycket stort intresse för det politiska parti som behärskade regeringsmakten under den tid bokens innehåll speglar. Det är samma politiska parti som behärskar regeringsmakten idag, nämligen Socialdemokraterna. Är det detta som är den verkliga aktören bakom åklagaren? Hur och på vilket sätt har i så fall denna aktör agerat bakom kulisserna? Det är detta frågekomplex som måste klarläggas in i minsta detalj. Först därefter kommer frågan om ansvarsutkrävande, vilket slutligen måste ske i Riksdagens Konstitutionsutskott.

https://ledarsidorna.se/2020/07/sa-forandras-sverigebilden-av-rattegangen-mot-aron-flam/

 

Vad är orsaken till Sveriges livshotande tillstånd?

Varje ord av KOA i inlägget har för mig samma innebörd som utsagan; ”Vatten är vått”, d.v.s. det är det uppenbara och det självklara. Tyvärr är det akut nödvändigt idag att påtala det som KOA här gör.

Vad jag inte kan formulera är hur det var möjligt att dekonstruera det gamla fina och homogena Sverige – självklarheternas uppenbara hemvist på Jorden – och göra det till dagens vanställda och sjuka missfoster i socialt, politiskt, kulturellt, ekonomiskt, psykologiskt, religiöst och humanitärt hänseende.

Vad var det som gjorde att framstående företrädare inom politik, förvaltning, etik, näringsliv, krigsmakt, akademi, kulturliv, kyrka, medier, vetenskapliga samfund och t.o.m. kungahuset föll offer för PK-ismens totalitära lockelser, bedrägeri och innehållslösa retorik?

Vad led den svenska staten och det svenska civilsamhället av för bristsjukdomar som gjorde detta möjligt, och hur kunde det gå så fort som fyrtio till femtio år, relativt landets tusenåriga existens och historia?

Vad säger vår käre professor, kan etnologin ensam ge ett svar eller måste vi söka oss vidare bland disciplinerna?

 

https://morklaggning.wordpress.com/2020/07/17/starka-kvinnor-svaga-man/

 

Invandring och mörkläggning

Män och kvinnor är inte lika – det är lite löjligt att börja med ett så självklart konstaterande. Men ok, vi lever i en postmodern västerländsk värld där inte ens detta längre är självklart. Inte heller relaterar män och kvinnor till varandra på samma sätt, vilket är det som den här texten handlar om.

Kvinnor har ett marknadsvärde som är högst för de vackra och yngsta, bland dem som räknas som vuxna. Värdet är sammansatt av två ”löften”. Det ena är det sexuella löftet och det andra är en konsekvens av det första, en ung vacker och frisk kvinna kan, som det heter, skänka en man vackra och friska barn.

Också mannens marknadsvärde bestäms av ungdom och skönhet. När det gäller dessa förgängliga kvaliteter är det ingen skillnad mellan könen. Men ytterligare fyra kvaliteter kännetecknar de mest åtråvärda männen: fysisk styrka, handlingskraft, intellekt och förmögenhet. Styrkan är till för att…

Visa originalinlägg 2 054 fler ord

Ett socialdemokratiskt Nazi-gate i vardande.

Beredskapsmuseet äger upphovsrätten till bilden ”En svensk tiger”, men det är inte den Arom Flam har på omslaget till sin bok. Det är en annan bild, en helt annan bild, en politisksatirisk karikatyr av Bertil Almqvists tiger.

Det är detta processen i sak borde handla om, vilket det också kan tyckas göra på ytan, men detta är långt ifrån sanningen. Den stora frågan i sammanhanget är inte tvisten mellan Aron Flam och Beredskapsmuseet, utan att staten har en medveten vilja att önska utplåna Aron Flams bok från sinnevärlden. Med staten menar jag här inte den juridiska entiteten utan innehavaren av makten i den, nämligen Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Orsaken till det är att Aron Flams bok innehåller ytterst obehagliga sanningar om nämnda partis förehavanden under delar av 1900-talet.

Det som återstår är att bevisa att företrädare för staten (åklagare David Ludvigsson), på dess maktinnehavares begäran (kanske justitieministerns), noga planlagt och nu genomför ett medvetet justitiemord mot Aron Flam. Inte på grund av ett brott mot upphovsrätten, utan för att Aron Flam har avslöjat ett svenskt politiskt partis omoraliska och djupt klandervärda handlingar kring och under det andra världskriget.

Själv kan jag inte förete fullständiga bevis i sakfrågan, men ser att ovedersägliga indicier pekar i den riktningen utan minsta tvivel. Förhoppningsvis kommer någon med större resurser än vad jag har, att framgent kunna föra denna sanning till torgs med understöd av klara handfasta bevis, vilket i sig kräver vissa utomrättsliga medel men det är saken värd.

https://ledarsidorna.se/2020/07/staten-vs-aron-flam-det-har-ar-en-svensk-rattsprocess/

Till Rasmus Dahlstedt.

Ett tack till dig Rasmus Dahlstedt ur djupet av mitt hjärta för denna fullkomligt lysande framställning!

DET GODA SAMHÄLLET

IDÉ OCH KULTUR Rasmus Dahlstedt skriver om den franske busschauffören Philippe Monguillot som avled igår efter att ha slagits fördärvad i söndags av några passagerare som ombads visa biljett och ta på sig munskydd. Philippe Monguillot fick betala med sitt liv för den förråing som nu sker i våra västerländska samhällen. Men vad betalar de som kör den stora bussen? Den på vilken hela vårt samhälle verkar ha tvingats ombord. Och vart är vi på väg?

”Vem är det som kör”, frågar Musse Pigg sina vänner Kalle och Långben i campingsemesterscenen. Fram till i söndagskväll körde den 58-årige fransmannen och tillika trebarnspappan Philippe Monguillot bussen i sin hemstad Bayonne. Då bad han några passagerare att sätta på den obligatoriska ansiktsmasken samt att betala. Det fick till följd att han slogs hjärndöd.

Visa originalinlägg 563 fler ord

Sverigebilden krackelerar inför världens ögon.

Vi har nog betydligt mer av ren skadeglädje att vänta framöver, eftersom migrationsproblemen, gängkriminaliteten och smittoriskerna, som det påpekas här, fortsatt kommer att öka över tid.

När det gäller skadeglädjen är det viktigt att komma ihåg att denna under mycket lång tid (50-60 år) har legat latent under ytan. Sveriges pösmyndiga besserwisserattityd gentemot sin omvärld har väckt särskilt ont blod bland våra nordiska grannar, där det svenska stuket går under namnet storebrorssyndrom.

Även stormakter som USA, Ryssland och Kina har betackat sig för Sveriges pompösa deklarationer om sin egen förträfflighet i FN och andra internationella organ. Genensamt för alla dessa nationer är att man har hållit god min i elakt spel och inte visat vad man tyckt om Sveriges hyckleri och fulspel bakom ridån.
Undantaget skulle väl vara USA:s president Donald Trump, som personligen vid en del tillfällen gett Sverige några välbehövliga tjuvnyp på Twitter och andra fora.

När nu färgen börja flagna riktigt på Sveriges nötta Potemkinkulisser, är det nog svårt för en del av de andra länderna att hålla tillbaka sin skadeglädje, när den storkäftade grodan börjar se betänkligt hängig ut.

Samtidigt ska vi komma ihåg att såväl president Trump, de polska brandmännen och andra parter i sammanhanget har varit noga med att poängtera att det inte har varit det svenska folket man har kritiserat utan dess politiska ledarskap. I fallet med de polska brandmännen var det att man var tydlig med att det var det svenska folket man hjälpte och inte den svenska regeringen (vilket ju var en självklarhet eftersom det var de svenska myndigheterna som genom sin underlåtenhet och obefintliga beredskap orsakade bränderna).

I takt med att den svenska ekonomin försämras, arbetslösheten stiger, dödstalen fortsätter att droppa in, massinvandringen fortsätter oförändrad, gängkriminella breder ut sig (trots fiaskon som ”Rimfrost”), subversiv islamistisk propaganda breder ut sig med statlig finansiering och yttrandefriheten stryps gradvis varje dag, kanske det en dag går upp för omvärlden att det faktiskt är svenska folkets eget fel för att man tillåter allt detta.

DET GODA SAMHÄLLET

Den svenska hanteringen av coronapandemin har placerat vårt land på den internationella kartan, med ett genomslag som ingen PR-byrå ens torde kunnat drömma om.

Medan svenska politiker och myndigheter framhärdar i att uppmärksamheten präglas av ”nyfikenhet”, och till övervägande del är neutral, börjar det bli allt svårare att prata bort den ökande mängd av invektiv som framhåller Sverige som en ”parianation” och ett ”avskräckande exempel”.

Visa originalinlägg 793 fler ord

Om att rädda Sverige.

Visst är återgången till ett Sverige av år 1960 eftersträvansvärt, men det uppstår inte av sig självt. Det krävs praktisk resolut handling. Det krävs också bredvillighet och beredskap till alla former av handling och alla sorters medel. Inga metoder får uteslutas för det handlar om att rädda Sverige.

DET GODA SAMHÄLLET

IDÉ OCH KULTUR Jag tillbringade nyligen en helg på en campingplats i södra Östergötland. Jag brukar åka dit varje sommar för att besöka några platser som betyder mycket för mig. Från fredag till måndag hyrde jag en stuga med god överblick över husvagnsområde, badplats och bryggor. Det var varmt, mycket varm. Solen gassade. Det var mycket folk på campingen över helgen. Barn och vuxna badade, det grillades, det kördes motorbåt, folk skrattade, skrek, hundar skällde. Lokalbor och campande östgötar blandades med några tyska turister och en hel del invandrare. Det var helt enkelt ett ”jävla liv”.

Visa originalinlägg 869 fler ord

Det svenska massmigrationsprojektet har nått vägs ände, utan att ha hjälpt världens fattigaste och mest nödlidande alls.

Det har Jimmie Åkesson framfört i den mediala offentligheten sedan år 2005, och i Riksdagen sedan år 2010. Dock tidigare för döva öron. Det totalt misslyckade och extremt kostnadskrävande massmigrationsprojektet har nu uppenbarligen fått Socialdemokraterna att omvärdera hela projektet.

Om vi hade gjort som beskrivet (alltså hjälp på plats), vilket också av Hans Rosling rekommenderades, hade vi kunnat hjälpa betydligt fler människor (enligt Rosling t.o.m. bättre än hela FN), och vi hade sluppit att förstöra Sverige och tömma den svenska statskassan.

Nu har alltså Sverige förstörts, statskassan tömts och ändå har vi inte hjälpt de allra fattigaste och mest nödlidande i världen, eftersom dessa aldrig har kunna ta sig till Sverige.

Bra gjort alla politiskt korrekta, hjärndöda godhetsnarkomaner och flummiga vänstertroll!

 

https://www.dn.se/nyheter/sverige/s-rapport-flyktingar-bor-fa-hjalp-i-naromradet/?fbclid=IwAR1iu8-CumrIn39JREtpva1DJgFu5EOWaQLCMe-mOoPHtrw1eNeyFOb-V1A

Om behovet av ett nytt Sverige.

En till tänderna välbeväpnad nattväktarstat avseende både de militära och de polisiära delarna är den bästa garantin för ett bestående – i sekler mätt – och välmående samhälle.

Idag skulle i stort sett vilket som helst land kunna invadera och erövra Sverige och vår nation skulle omedelbart upphöra som suverän stat, och FN och EU bli ett medlemsland mindre. Ett samordnat väpnat uppror från de sextio ghettona i landet skulle innebära att landet och den svenska staten föll samman som ett korthus inifrån, vilket inte otänkbart skulle kunna utveckla sig till en Shariastyrd islamisk republik.

Som statsbudgeten ser ut i dag har Sverige inte råd att hålla sig med en krigsmakt, inte utöka sitt polisväsende alls, inte bygga ut sitt fängelseväsende, inte återuppbygga sitt helt nedlagda civilförsvar, inte återskapa sina idag helt obefintliga beredskapslager av livsmedel, bränsle, mediciner, teknisk utrustning och räddningsresurser. Vi kan heller inte anskaffa de kostnadskrävande resurser som vårt land idag saknar och är i stort behov av när det gäller brandflyg*, sjöräddning (som i Sverige i stort sett är privat), fjällräddning och speciell utrustning för kärnkraftsolyckor samt extrautrustning för pandemier med allt från engångsmateriel, respiratorer till hela fältsjukhus. Inte något av detta finns det pengar till. Detsamma gäller behovet av upprustning av svensk äldrevård, i form av anskaffning av syrgasanläggningar, temperaturstyrd ventilation, uppgraderad bemanning och utbildning av befintlig personal.

Att fullständigt ställa om Sverige på ett sätt som skulle garantera en hållbar stat med goda framtidsutsikter, är inte möjligt att åstadkomma inom ramen för nuvarande författning, och har heller inget stöd bland merparten av landets politiker på riksplanet. Jag kan bara konstatera att bland folket finns det andra uppfattningar. Vad vi ska göra åt det kan jag av juridiska skäl inte skriva här.

* Vid omfattande skogsbränder kan vi bara hoppas att de polska brandbilarna kommer oss till hjälp som förra gången.

 

Kriminaliteten tar över i nattvandrarstaten

 

Den svenska staten måste reformeras från grunden.

Det är helt riktigt att mångkulturbeslutet grundat, på proposition 1975:26, var en katastrof för Sverige, som bara i det avseendet överträffas av det andra beslutet om ny regeringsform av den 6 juni 1974.

Att mångkulturbeslutet fattades av en enig riksdag har en lång och sorglig historia. Svenska politiker har under senaste halvannat sekel varit personlighetssvaga, små, inkompetenta, okunniga, obildade och hållningslösa halvmedelmåttor utan självförtroende, mod och ståndaktighet. De har inte rekryterats för någon kunskap, talang, begåvning, färdighet, moralisk halt eller någon annan liknande kvalitet. De har rekryterats enkom för bara en enda egenskap; Lojalitet. Det finns rent hårresande exempel på vad för sorts personer som befolkat Sveriges Riksdag. En ledamot satt där i trettiosju år utan att bestiga talarstolen en enda gång eller skriva en motion. Av barmhärtighet utelämnar jag såväl namn som partitillhörighet.

Roten till detta erbarmliga förhållande är partisystemet, som av USA:s förste president George Washington ansågs vara såväl odugligt som farligt för folket. Sveriges utveckling efter upplösningen av ståndsriksdagen 1866 visar tydligt på riktigheten i Washingtons påstående. Folkförsamlingsrepresentationen har sedan kompletterats med en demonterad kungamakt, bortrationalisering av balans i lagstiftningen genom införande av enkammarriksdagen samt total avsaknad av en dömande makt (konstitutionsdomstol), som är en absolut nödvändig komponent i en sund maktdelningslära enligt den politiske filosofen Montesquieu.

Kombinationen av ett bristfälligt centralistiskt statsskick och det svenska partiväsendets produktion av rena nollor till de politiska församlingarna är det som lett Sverige och det svenska folket i fördärvet. Det räcker således inte att tillskansa sig makten i riksdagen, utan det krävs också en helt grundläggande omdaning av det svenska statslivet om vi ska få ett nytt, helt och livskraftigt Sverige.

DET GODA SAMHÄLLET

Det var länge sedan jag ondgjorde mig över det troligen mest fatala misstag som politikerväldet utsatt Sverige för under det senaste halvseklet, nämligen preposition 1975:26 som antogs av en enig – enig! – riksdag. För att du inte ska glömma frågan så ondgör jag mig igen.

Enligt propositionen skulle alla kulturer tillskrivas samma värde. Icke-svenska kulturer skulle uppmuntras på olika sätt, till exempel genom statsbidrag, för att kunna utveckla sin särart.

Denna endräkt hos riksdagsledamöterna förvånade mig länge. Jag kunde bara kunnat hitta en enda förklaring. För mig säger denna förklaring i tre led allt.

Visa originalinlägg 852 fler ord