Den 30 november 1718

Idag är det 300-årsdagen av Karl XII:s död vid Fredriksten i Norge. Den dagen lämnade Sverige sin huvudroll i Europa. Vår överhet tror att vi är tillbaka i den nu, men ingenting kan vara mer felaktigt. Tvärt om, vi har under tiden gått från en biroll till att nu bara vara en statist.

Annonser

Många små problem och ett STORT

Ja, visst är det ett problem med skattehöjningar, nya avgifter och olika andra nya pålagor. Det är också stora problem med bostadsbrist, vårdköer, rån, kidnappningar, överfallsvåldtäkter, lärarbrist, brist på poliser och fattiga och hemlösa gamla. Men allt detta är små problem i jämförelse med problemen som kommer att uppstå om 30-35 år, när infödda svenskar blir en minoritet bland landets röstberättigade medborgare. De mindre problemen går att lösa om 10 år, 20 år eller 30 år, men det stora problemet måste börja lösas nu för annars blir det garanterat verklighet där framme vid 2048-2053. Då är det för sent och då har vi förskingrat våra förfäders mer än tusenåriga arv.

Det finns inga trygga rum

Att man kräver ”trygga rum” beror på att de två senaste generationerna svenskar har formats till snöflingor, av bl. a. den svenska skolan och det svenska mediemonopolet, vilka helt enkelt kan beskrivas som levande organismer som saknar hud och därför måste skyddas från all kontakt. Det handlar om totalt söndercurlade människor, som kan ljuta en mental död bara av att bli motsagda i minsta struntsak. I en dystopisk framtid, med ekonomiskt förfall, social oro och öppet våld kommer samtliga av dess att gå under av sin egen ömtålighet.

Vi som varnar och som länge varnat för detta har inget ansvar för dessa sakernas sorgliga tillstånd, utan det åvilar till fullo PK-isterna och det politiskt korrekta svenska etablissemanget. När allting en dag faller samman kommer, som redan sagts, alla snöflingor att gå under, PK-isterna att fly landet och kvar blir vi övriga, d.v.s. alla vanliga människor som är födda under sextiotalet och tidigare. De som kommer att vara allra bäst mentalt förberedda är de allra äldsta av våra medborgare, de som är födda under den tidiga mellankrigstiden (1918-1925), även om de rent fysiskt är svagare än övriga. Dessa våra äldsta medmänniskor kommer också att bli våra vandrande uppslagsböcker när det gäller livets nödtorft.

Allt detta har staten ingen del i alls, utan det kan helt tillskrivas alla våra förfäder födda på 1800-talet eller tidigare.

Om negativ parlamentarism

Principen att man kan bli vald till statsminister om man inte har en majoritet av riksdagens samtliga 349 ledamöter mot sig (d.v.s. 175) är både farlig och skadlig och måste därför överges.

Om talmannen skulle lägga fram Annie Lööfs namn som förslag och S, Mp, V, M, och Kd lägger ned sina sammanlagt 236 röster, kommer omröstningen att utfalla med 51 ja-röster (C och L) mot Sd:s 62 nej-röster. Omröstningen ger alltså majoritet för avslag på talmannens förslag, men p.g.a. av den negativa principen (här att 62 röster är färre än 175) kommer talmannens förslag att bli gällande med endast 51 rösters stöd.

Spåren efter de extremt dåliga erfarenheterna under lotteririksdagens turbulenta tid med Ullstens skadliga miniatyrregering borde förskräcka tillräckligt för att vi ska göra oss av med denna vansinniga princip.

Tid för kommunerna att säga ifrån.

Slow Motion-processen i regeringsbildningen är utan tvekan en medveten förhalningsteknik som enbart skadar folket och landet. Det ekonomiska nödläget ute i kommunerna är ju helt och hållet ett resultat av riksdagens massinvandringspolitik. Alla landets kommunalpolitiker måste sätta stor press på sina riksdagsledamöter, vilka i sin tur måste sätta ytterligare press på respektive partiledningar.

Så gör vi Sverige gott igen.

För att göra Sverige gott igen ska vi återgå till det som vi hade i Sverige på 1950-talet. Allting ska fungera bra och olika former av disciplin, t.ex. skoldisciplin, medborgardisciplin och självdisciplin, ska vara en självklarhet. Staten ska präglas av lagbundenhet, oväld, ärlighet och pliktkänsla. Civilsamhället ska vara starkt, självständigt, frimodigt och laglydigt. Idealen som bör främjas genom god samhällsanda är förnuft, klarhet och måtta.